Tomtens trudelutt K

onserter, kända kulturpersonligheter, barnteater. Kommunen har lagt mycket krut på invigningen av Väsbys nya scenrum.

Det som etsar sig fast i mitt medvetande är dock en helt annan detalj. Jag kan inte sluta tänka på flygeln som har köpts in. En svart Malmsjöflygel. Jag kan se den framför mig, där den står i ensamt majestät mitt på det svarta scengolvet.

Förra veckan fick jag en rundvandring i kulturhuset – och där stod den. Som tidigare pianoelev är ju en flygel naturligtvis av intresse. Som tidigare pianoelev som mer eller mindre tvingades att gå på lektionerna, aldrig lärde sig läsa noter och som tappade bort sig i närvaro av en publik, var det dock inte aktuellt att provspela. Att klinka i min ensamhet – ja. Spela inför publik – nej. Därför har jag stor respekt för invigningens alla musicerande musikskoleelever.

Samtidigt drömmer jag om att liksom en hustomte smyga in och spela en trudelutt på flygeln. Någon gång när det är tomt, stängt och nedsläckt.