Svart lämmeltåg I

klädda tio nyanser av svart passerar en ström av människor förbi på perrongen utanför pendeltågsfönstret. Svart, svart, svart. I en tid då vårt land hålls gisslan av mörkret största delen av dygnet, är det märkligt att just denna färg är så populär. Inte behöver väl allting bli ännu mörkare än det redan är?

Min syster tillbringade en stor del av förra vintern i Myanmar (Burma). Med undantag för kulturen var den mest påfallande skillnaden mot Sverige inte temperaturen och ljuset, utan att alla gick klädda i starka färger. Kläderna lyste upp humöret minst lika mycket som solen. Denna insikt slog henne först när hon kom hem och såg våra dystra och begränsade färgskalor.

Tänk om vi kunde lysa upp vintern som levande färgklickar. Med röda, gula, orangea, rosa, limegröna, klarblå eller åtminstone vita jackor, kjolar, byxor, ylletröjor. Så att lämmeltåget på pendeltågsperrongen går från svart till kulört. Vad skulle inte det göra för morgonhumöret?