Kommer
et är den 11 december och jag känner småvindar stöta mot mig. Längs med Upplands Väsbys gator hänger juldekorationer och julbelysning. Snart är det dags att tända ett ljus för tredje advent och julen börjar nalkas. Men det finns ett faktum man inte kan undgå. Vinterkyla och snö saknas för att julkänslan ska vara fullbordad.
För mig står luciatåg på schemat och platsen är Infra Business Center i Upplands Väsby. När jag kommer in i byggnaden är det stillsamt och tyst. Jag blir osäker om jag är på rätt plats eftersom det är så pass tomt, men snart känner jag doften av nybakade lussebullar, pepparkakor och glögg. Dofter som leder mig hela vägen fram till platsen för tåget.
Snart strömmar också folk in och bildar en lång kö fram till fikaborden där lussebullarna verkar vara populära. Även om fikat nästan verkar ta strålkastarljuset från luciatåget så hör man att folk börjar bli fundersamma när klockan slår 9.50. Nu är de fem minuter sena. – Vad händer? När börjar det? frågar en man sin kollega. Jag kollar upp, längs de vita spiraltrapporna ses några vitklädda tjejer samlas med stearinljus i händerna. Samtidigt småspringer en man mot ett piano och sätter sig ned. När han rör händerna vet musikklassen vem som ska sjunga vad.
Tystnad uppstår. Eleverna från Väsby skola börjar sjunga Sankta Lucia från andra våningen. Lucian, med den traditionella kronan med levande ljus på huvudet, leder kören nerför de vita trapporna samtidigt som de sjunger. Det känns nästan som att luciatåget faller från himmelen för att förgylla denna långsamma fredagsmorgon med en underbar julstämning.
Det är ett fint luciauppträdande, av en kör med änglaröster och ju längre jag kommer in i uppträdandet så fylls jag av en mysig julkänsla. Den julkänslan som tidigare präglats av avsaknad av snö. Jag kommer till slutsatsen att jag inte behöver deppa över att årets bästa månad inte har fått sin vita skrud och att jag inte köpt julklappar ännu. Efter det här luciatåget kan jag säga att vid sådana här tider är det viktigast att skapa sin egen julstämning.
Danilo Cassiani