Tomburkar och fimpar vanligt på förskolegård
Ulla Lundholm är arbetslagsledare på förskolan Spargrisen. Hon vittnar nu om att nedskräpning på förskolegården är ett återkommande problem. Det är ungdomar som hänger på platsen under kvällar och helger och stökar ner, genom att lämna tomburkar, och annat, efter sig.
– Det är inte alltid så kul att börja dagen med att plocka skräp och fimpar. Ulla Lundholm är arbetslagsledare på förskolan Spargrisen och bekräftar att nedskräpning på förskolegården är ett ständigt problem. Ungdomar hänger här på kvällar och helger och stökar ner.
– Vi gick till barnens förskola på en söndag i början av augusti för att leka på gården. Vi möttes av glasspapper och läskburkar under och runt om borden och bänkarna. Jag gick runt och började fota en del av det och hittade då även en större bit aluminium från en trasig burk. Så inleddes ett mail som Vi i Väsby fick, av en upprörd förälder med barn på förskolan Spargrisen. Mailet fortsätter:
– Gården ser otrevlig ut när man kommer för att lämna barnen på morgonen. Nedskräpningen går emot det barnen lär sig om miljö och allmänt vett och framförallt så riskeras barnens säkerhet när det lämnas vassa aluminiumbitar.
Föräldern avslutar mailet med en uppmaning till andra föräldrar:
– Prata om det vid mid- dagsbordet, påminn barnen om vad dem en gång lärt sig och be barnen att fundera på om dem verkligen tycker det är nödvändigt att kasta skräpet på marken istället för i sopkorgen. Att veta vart skräp hör hemma ska sitta i ryggmärgen på folk! Vi i Väsby pratar med förskolans arbetslagsledare Ulla Lundholm som bekräftar att det här är ett problem.
– Ja, det brukar se allmänt ofräscht ut när vi kommer hit på morgonen. Så fort vi har möjlighet, när det finns fler pedagoger på plats, brukar vi gå ut och plocka skräp. Det är tomburkar, fimpar. Någon gång har vi hittat påsar med rester av någon slags narkotika. Ibland är det omöjligt för pedagogerna att hitta allt skräp. Då kan det istället komma ett barn med en upphittad tomburk eller glasbit.
– De kan komma med en burk och säga att ”det här är pant!”. Vi här nämligen lärt barnen att plocka upp skräp som de hittar. När vi är ute på utflykt i skogen, till exempel, tar vi alltid med en extra påse som vi plockar skräp i. Problemet tycks härröra från ungdomsgäng som hänger på gården på kvällar och helger.
– Ibland ser jag dem här på kvällarna, när vi har planeringsmöte eller så. Det är ungdomar i moppeåldern ungefär. Jag brukar prata med dem och säga att de inte får skräpa ner. Ibland får jag bra respons men vissa lyssnar inte alls.
Ibland ägnar sig ungdomarna dessutom åt skadegörelse. Krossar rutor, karvar i träd eller gör brännmärken i borden. Och det här är ett problem som är svårt att komma åt.
– Ibland har nattvandrarna varit här, men de har ju hela Väsby som de ska se efter. Och så har vi väktare som är här ibland. Men det räcker ju inte. Kanske kan man uppmana föräldrar att ta en vända förbi här när de är ute och promenerar på kvällen.
Så fort vi har möjlighet, brukar vi gå ut och plocka skräp. Det är tomburkar, fimpar.