Vi­ta hu­set i Ham­mar­by Del 4 S

Viivasbydirekt - - Familj -

om re­dan nämnts, tog Stig med sig Kristi­na och Erik till al­la de vil­lor han ha­de på gång för till­fäl­let. Två av dem låg i Sol­len­tu­na, en i Upplands Väsby. Han ha­de na­tur­ligt­vis nyc­kel till dem al­la, och de kun­de i lugn och ro gå runt och tit­ta på de oli­ka rum­men. De åk­te runt i Norr­vi­ken och Stig be­rät­ta­de he­la ti­den om de oli­ka vil­lor­na och vil­ka som bod­de el­ler bott där. De var al­la be­kan­ta till ho­nom.

Ef­ter att ha sett på ett par vil­lor fö­reslog Stig att de skul­le föl­ja med ho­nom hem och dric­ka en kopp kaf­fe till­sam­mans. Det var så här kon­tak­ter­na ska­pa­des. Un­der vin­tern ha­de Erik läst Sven Lid­mans me­mo­a­rer och han kän­de väl till Sto­ra Vi­lun­da i Upplands Väsby, där kom­mu­na­la mu­sik­sko­lan låg för till­fäl­let. Han ha­de även läst nå­gon el­ler ett par böc­ker av Sam Lid­man, som för till­fäl­let var ak­tiv för­fat­ta­re. Bri­ta Lid­mans bok ”För­fat­tarung­ar” ha­de han fått av en vä­nin­na till Kristi­na. Och den ha­de han läst ut gans­ka snabbt. Stig och Erik hit­ta­de ge­men­sam­ma in­tres­sen i böc­ker­nas värld.

Eriks sto­ra in­tres­se var upp­slags­böc­ker. Han ha­de tre el­ler fy­ra svensk­språ­ki­ga lex­i­kon i bok­hyl­lan och det skul­le bli mer med ti­den. Om han fort­sat­te sam­la på det här vi­set, skul­le han ha ett helt bib­li­o­tek i vil­lan. Kristi­na ha­de ock­så en hel del böc­ker, men det var mest ro­ma­ner. Hon gil­la­de ro­ma­ner vars hand­ling ut­spe­la­des i präst­gårds­mil­jö. Dess­utom var hon in­tres­se­rad av träd­gård och od­ling bå­de ut­om­hus och in­om­hus. Erik ha­de en hel del böc­ker om histo­ria och geo­gra­fi samt en rad lär­o­böc­ker i oli­ka mo­der­na språk. Det var vad han läs­te för till­fäl­let. Ro­ma­ner var han in­te alls in­tres­se­rad av, bort­sett från de oli­ka no­bel­pris­ta­gar­na i litteratur för­stås. Dess­utom ha­de ast­ro­no­mi va­rit hans sto­ra in­tres­se se­dan ton­å­ren.

Stig ha­de läst ita­li­ens­ka en gång i ung­do­men. Det var ett av de lät­tas­te språ­ken, för­kla­ra­de han där de satt runt kaf­fe­bor­det i Stigs lä­gen­het på Väs­by­vä­gen. Det var myc­ket lät­ta­re än frans­ka och spans­ka, tyck­te han.

Ef­ter någ­ra tim­mar vid kaf­fe­bor­det och med va­ri­e­ran­de sam­tal, kör­de Stig hem Kristi­na och Erik till Ro­te­bro. Det var ba­ra någ­ra mi­nu­ters re­sa med bil från Upplands Väsby. Enklast var att ta gam­la Stock­holms­vä­gen, som var näs­tan tom se­dan mo­tor­vä­gen bli­vit fär­dig­byggd.

En kväll ring­de Stig och be­rät­ta­de att det kom­mit in en ny vil­la som låg centralt i Upplands Väsby. Han und­ra­de om Erik och Kristi­na var in­tres­se­ra­de. Erik fick adres­sen för att kun­na ta en titt på vil­lans ex­te­ri­ör. Det ha­de stor be­ty­del­se hur vil­lan såg ut ut­i­från, vil­ket var det förs­ta in­tryck man fick, när man kom dit och sväng­de in på går­den. Näs­ta vik­ti­ga in­tryck var hur trapp­hu­set såg ut, om det var stort och ljust och om trap­pan syn­tes re­dan in­nan­för yt­ter­dör­ren.

Hu­set var en vil­la i två plan klätt i vitt fa­sadte­gel. Det lys­te i fle­ra föns­ter på över­vå­ning­en. Ned­till var lju­set tänt i rum­men ut mot träd­går­den, men i rum­men mot vägen var det helt mörkt.

– Det kan va­ra värt att se det in­re av hu­set ock­så, tänk­te Erik, där han stod vid väg­kan­ten och såg sig om­kring.

Näs­ta dag ring­de Erik upp Stig och be­rät­ta­de om si­na in­tryck. Stig lovade att ringa upp vil­lans äga­re och kom­ma över­ens om en tid.

De som bod­de i hu­set het­te Ar­ne och Moa. Det var egent­li­gen Moa som stod som äga­re av vil­lan. Hon ha­de ärvt den ef­ter si­na för­äld­rar för ett par år se­dan.

– Vi har köpt en vil­la strax sö­der om Grän­na, be­rät­ta­de Ar­ne. Det är för bar­nens skull. Här blir de fles­ta mob­ba­de i sko­lan, och det är där­för vi be­stämt oss för att flyt­ta här­i­från. Men vi är al­la föd­da här i Stock­holmstrak­ten.

– Och vi kom­mer från Da­lar­na, be­rät­ta­de Erik. Jag är född i Falun, där jag även bott nå­got år. Det var när jag gick i sko­la där. Se­dan gick jag i sko­la i Lek­sand och Bor­länge, in­nan jag ef­ter stu­dentex­a­men kom till Uppsa­la för fort­sat­ta stu­di­er vid uni­ver­si­te­tet.

Ar­ne be­rät­ta­de vi­da­re att bå­de han och so­nen var med i en mo­dell­byg­gar­klubb. Han bygg­de mo­del­ler av de oli­ka herr­går­dar­na i kom­mu­nen. Han gick ut i rum­met och häm­ta­de ett par. Det ena var en mo­dell av Hen­riks­borg, sko­af­fä­ren ne­re vid sta­tio­nen. Bygg­na­den var k-märkt. Den and­ra mo­del­len fö­re­ställ­de Ham­mar­by apo­tek. Nu kom älds­ta bar­net in. Han het­te Eskil och var 15 år. – Och jag byg­ger mo­del­ler av de oli­ka kyr­kor­na. Gam­la mis­sions­kyr­kan som revs för ett tag sen låg all­de­les här in­till, just där Bryg­ge­ri­vä­gen bör­jar. Så jag var dit och mät­te och ri­ta­de av den, in­nan den revs. Se­dan har jag bör­jat byg­ga en mo­dell av den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.