Vita huset i Hammarby Del 4 S

om redan nämnts, tog Stig med sig Kristina och Erik till alla de villor han hade på gång för tillfället. Två av dem låg i Sollentuna, en i Upplands Väsby. Han hade naturligtvis nyckel till dem alla, och de kunde i lugn och ro gå runt och titta på de olika rummen. De åkte runt i Norrviken och Stig berättade hela tiden om de olika villorna och vilka som bodde eller bott där. De var alla bekanta till honom.

Efter att ha sett på ett par villor föreslog Stig att de skulle följa med honom hem och dricka en kopp kaffe tillsammans. Det var så här kontakterna skapades. Under vintern hade Erik läst Sven Lidmans memoarer och han kände väl till Stora Vilunda i Upplands Väsby, där kommunala musikskolan låg för tillfället. Han hade även läst någon eller ett par böcker av Sam Lidman, som för tillfället var aktiv författare. Brita Lidmans bok ”Författarungar” hade han fått av en väninna till Kristina. Och den hade han läst ut ganska snabbt. Stig och Erik hittade gemensamma intressen i böckernas värld.

Eriks stora intresse var uppslagsböcker. Han hade tre eller fyra svenskspråkiga lexikon i bokhyllan och det skulle bli mer med tiden. Om han fortsatte samla på det här viset, skulle han ha ett helt bibliotek i villan. Kristina hade också en hel del böcker, men det var mest romaner. Hon gillade romaner vars handling utspelades i prästgårdsmiljö. Dessutom var hon intresserad av trädgård och odling både utomhus och inomhus. Erik hade en hel del böcker om historia och geografi samt en rad läroböcker i olika moderna språk. Det var vad han läste för tillfället. Romaner var han inte alls intresserad av, bortsett från de olika nobelpristagarna i litteratur förstås. Dessutom hade astronomi varit hans stora intresse sedan tonåren.

Stig hade läst italienska en gång i ungdomen. Det var ett av de lättaste språken, förklarade han där de satt runt kaffebordet i Stigs lägenhet på Väsbyvägen. Det var mycket lättare än franska och spanska, tyckte han.

Efter några timmar vid kaffebordet och med varierande samtal, körde Stig hem Kristina och Erik till Rotebro. Det var bara några minuters resa med bil från Upplands Väsby. Enklast var att ta gamla Stockholmsvägen, som var nästan tom sedan motorvägen blivit färdigbyggd.

En kväll ringde Stig och berättade att det kommit in en ny villa som låg centralt i Upplands Väsby. Han undrade om Erik och Kristina var intresserade. Erik fick adressen för att kunna ta en titt på villans exteriör. Det hade stor betydelse hur villan såg ut utifrån, vilket var det första intryck man fick, när man kom dit och svängde in på gården. Nästa viktiga intryck var hur trapphuset såg ut, om det var stort och ljust och om trappan syntes redan innanför ytterdörren.

Huset var en villa i två plan klätt i vitt fasadtegel. Det lyste i flera fönster på övervåningen. Nedtill var ljuset tänt i rummen ut mot trädgården, men i rummen mot vägen var det helt mörkt.

– Det kan vara värt att se det inre av huset också, tänkte Erik, där han stod vid vägkanten och såg sig omkring.

Nästa dag ringde Erik upp Stig och berättade om sina intryck. Stig lovade att ringa upp villans ägare och komma överens om en tid.

De som bodde i huset hette Arne och Moa. Det var egentligen Moa som stod som ägare av villan. Hon hade ärvt den efter sina föräldrar för ett par år sedan.

– Vi har köpt en villa strax söder om Gränna, berättade Arne. Det är för barnens skull. Här blir de flesta mobbade i skolan, och det är därför vi bestämt oss för att flytta härifrån. Men vi är alla födda här i Stockholmstrakten.

– Och vi kommer från Dalarna, berättade Erik. Jag är född i Falun, där jag även bott något år. Det var när jag gick i skola där. Sedan gick jag i skola i Leksand och Borlänge, innan jag efter studentexamen kom till Uppsala för fortsatta studier vid universitetet.

Arne berättade vidare att både han och sonen var med i en modellbyggarklubb. Han byggde modeller av de olika herrgårdarna i kommunen. Han gick ut i rummet och hämtade ett par. Det ena var en modell av Henriksborg, skoaffären nere vid stationen. Byggnaden var k-märkt. Den andra modellen föreställde Hammarby apotek. Nu kom äldsta barnet in. Han hette Eskil och var 15 år. – Och jag bygger modeller av de olika kyrkorna. Gamla missionskyrkan som revs för ett tag sen låg alldeles här intill, just där Bryggerivägen börjar. Så jag var dit och mätte och ritade av den, innan den revs. Sedan har jag börjat bygga en modell av den.