VI VÄSBYBOR DÅ VAR VÄSBY BONDVISCHAN
Sinikka Holm trivdes redan från första början, men Väsby var inte alls vad hon förväntat sig.
Det är svårt att tro att Sinikka Holm nyligen firat sin sjuttionde födelsedag, där hon med kvicka steg håller ett jämnt tempo med hunden Ison genom Suseboparken, samtidigt som hon manövrerar en stor, klarorange väska på hjul.
–Jag är nyligen hemkommen från min mamma i Finland där kalaset ägde rum, och nu är jag och min man hundvakt åt den här vildingen, ler hon och nickar mot Ison som är strängt upptagen med att undersöka en pinne.
Sinikka växte upp i Finland, men flyttade till Upplands Väsby redan 1969 efter att hon träffat sin stora kärlek Bengt medan hon jobbade i Vasa. Bengt hade fått jobb på Optimus och via jobbet även boende; en liten lägenhet på Finspångsvägen. Sinikka trivdes redan från första början, men Väsby var inte alls vad hon förväntat sig.
– Jag blev chockad. Jag var ju visserligen uppvuxen på landet, men hade bott och arbetat i Vasa i fem år, så jag var van vid storstadspulsen. Eftersom att vi skulle bo så nära Stockholm så hade jag förväntat mig att det det skulle vara betong här också, men allt var grönt och blomstrande. Det var så lugnt.
Hon vänder sig om och gestikulerar mot den stora centrumbyggnaden.
– Precis där centrum ligger nu fanns det kor och hästar som promenerade omkring! Det kan man inte tro idag.
Efter ett tag blev lunken och grönskan i Väsby till vardag och storstadslivet kändes allt mer främmande.
– Jag och Bengt tog tåget in till Stockholm ibland och sedan försökte vi orientera oss fram på tunnelbanan, men det brukade inte alls gå så bra, minns hon leendes.
Att stanna kvar i Väsby föll sig naturligt, det kändes redan som hemma. Dessutom hade hon två små söner, Anders och Göran, och Sinikka tyckte att det var en perfekt plats för barnen att växa upp på. Samtidigt hade hon själv också hunnit knyta starka band till kommunen.
– Det var väldigt lätt att få jobb här i Upplands Väsby på den tiden. Jag fick jobb som dagmamma nästan på en gång.
Sinikka insåg snart att arbete med barn var hennes kall – och vidareutbildade sig till förskollärare, något som hon arbetat med sedan dess och föga förvånande även efter pensionen, då hon arbetat extra när det behövts. Det senaste passet var nu i mars.
– Jag har varit och är fortfarande väldigt trogen till Väsby kommun, det kan man säga.
I sommar ser Sinikka fram emot att få påta i trädgården hos ena sonen som också bor i Väsby – och att sedan förhoppningsvis ha ett trädgårdsparty för fira födelse-
”Eftersom att vi skulle bo så nära Stockholm så hade jag förväntat mig att det det skulle vara betong här också, men allt var grönt och blomstrande.”
dagen en gång till, tillsammans med sonen Anders som fyllt 50.
– Och att få vara frisk förstås, men det kämpar jag för och motionerar varje dag. Jag brukar ofta ta promenader i motionsslingan vid Hasselgatan och Holmvägen. Förra sommaren gick jag på yoga och gymnastik som hölls här i Susebopar- ken. Jag hoppas verkligen att det blir av i år igen.
Hon säger att området visserligen har förändrats och vuxit sedan hon kom hit, men att det fortfarande har kvar mycket av den där grönskan och själen som hon först föll för.
– Väsby är fantastiskt. Det var det både då och nu.
Emma Löf Hagström