Nu börjar männen tala om övergreppen
Den senaste tiden har en ny hashtag blivit uppmärksammad på sociala medier. Den lyder ”metoo” och syftet är att synliggöra den oerhörda magnitud av kvinnor som blivit utsatta för sexuella trakasserier eller övergrepp. Det är ett fantastiskt men sorgligt i
Fantastiskt att en rörelse är på gång men sorgligt att den ska behövas. Dock går effekten redan att se. Män som har varit förövare har börjat tala ut om det och en debatt är i gång. Oerhört viktigt är detta i och med att det är ett område där endast män kan göra något åt saken eftersom att de är de enda statistiskt intressanta förövarna.
Dock ser vi redan motstånd mot detta initiativ från vissa håll. Jag talar inte då endast om de som utför dessa dåd utan att skämmas eller komma ut med det, utan jag menar även de som oavbrutet skanderar att ”bara de inte tar det för långt”. Varenda gång ett nytt initiativ tas för att påvisa de enorma orättvisor och övergrepp kvinnor konsekvent utsätts för, dyker det genast upp en skara självproklamerade diplomater som finner det av yttersta vikt att mana folk till att ”inte ta det för långt”. De anser att påvisandet av orättvisorna och övergreppen ofta går till överdrift och trycks in i ansiktet på folk. ”Inte alla män”-personer brukar tillhöra denna grupp. Argumentet lyder att det självklart är viktigt att prata om övergrepp mot kvinnor men att vi bör vara försiktiga med att inkludera ”mindre allvarliga händelser” som till exempel komplimanger av ens kroppsform. De finner det orimligt att kvinnor ska reagera negativt på när en vilt främmande man säger att hon har en fin rumpa. Min åsikt är att dessa människor bidrar till problemet. Att relativisera upplevelser som dessa och ställa dem mot varandra är moraliskt fel i min mening. Att en kvinna blivit tafsad på minskar inte en annan kvinnas motvilja att tvingas lyssna på en främmande man berätta om ”hur fina bröst” hon har. Båda är oacceptabla och ska inte behöva jämföras.
Ytterligare en poäng de vill få fram är att det inte får gå så långt att varje blick en man ger en kvinna tolkas som objektifierande. Jag har två saker att säga om detta. Det första är att överreaktioner nästan aldrig händer. Grova överreaktioner är en obetydlig promille i statistiken som inte ens bör tas i beaktning. Dessutom har gärningsmännen ofta en helt annan gräns för när en reaktion blir en överreaktion än offren. Män tenderar att dra gränsen till deras favör. För det andra är det bättre att det tas för långt än inte alls. Jag föredrar att en kvinna blir arg för ingenting än att de inte reagerar på något. En reaktion tar oss i alla fall någonstans. Män behöver även förstå att det är lätt att tolka fel. Eftersom oerhörda mängder kvinnor blivit utsatta är det lättare och säkrare att se mer än det som finns.
Det är viktigt att vi får de som oroar sig mer över att en nätkampanj ”tas för långt” än om kvinnors säkerhet att förstå att deras objektiv inte är en prioritering. Vi behöver få män att sluta förgripa sig på kvinnor, inte få kvinnor att vara mindre uppmärksamma på
Jag föredrar att en kvinna blir arg för ingenting än att de inte reagerar på något.