”Nej, vi hatar inte villaägare”
DEBATT. Syftet med vår insändare i Vi i Väsby nr 42 om att införa ett rofferiförbud i Väsby var två.
Hårt arbetande företagare, entreprenörer och löntagare ägnar sig naturligtvis inte åt rofferi.
Vi upplever att det blir allt mer tillåtet att benämna socialt utsatta personer, grupper och bostadsområden i svepande, fördomsfulla och nedsättande termer. Senast illustrerat i moderaternas motion om tiggeriförbud. För att belysa det vände vi på perspektivet, med satiren som form.
Det andra och viktigaste syftet var att ändra fokus i det politiska samtalet. Ojämlikheten i världen och Sverige ökar starkt och skapar samhällsproblem. Resurser fördelas skevt, makt överförs till kapitalägare och tilliten och sammanhållningen i samhället urholkas. Vi menar att det finns en roffarmentalitet som är skadlig. Låt mig förtydliga. Hårt arbetande företagare, entreprenörer och löntagare ägnar sig naturligtvis inte åt rofferi. Däremot ingår vi i strukturer där kapitalägare och finansmarknadens aktörer samlar på sig mer rikedomar. Och skillnaden mellan dom och vi ökar hela tiden.
I DN 6/11 illustreras problemet. 2 000 av de rikaste svenskarna ägnar sig åt aktiv planering för att minimera skatter. Skatteparadis och en kår av skattejurister understödjer. Olagligt? Nej. Omoraliskt? Ja. Rofferi? Absolut. I samma tidning står att läsa att kapital- ägarnas avkastningskrav på företag i Sverige är orimliga och skadliga för ekonomin.
Den borgerliga alliansen monterade, under sina åtta år vid makten, ner den politiska viljan att utjämna klyftor. 140 miljarder i minskade skatter försvann från det gemensamma. Och då med en precision som konsekvent gynnade de rikaste mest. Det är pengar som skulle göra stor nytta för att exempelvis föra en social bostadspolitik som ger alla människor rätt till ett värdigt liv. Det är pengar som skulle kunna garantera personlig assistans till funktionsnedsatta. Det är pengar som skulle kunna förstärka pensionssystemet och vara till gagn för de pensionärer, främst kvinnor, som inte kan leva på sin pension. Anders Rosén,