Gräver landstinget månne sin egen grav?

NÄRAKUTEN LÖWET. Har varit i hetluften de senaste åren.

Hur kan man ens komma på tanken att flytta en mycket väl fungerande vårdinrättning med kunnig och engagerad personal? Landstingets stora problem är ju att förmågan att attrahera personal till sina olika vårdinrättningar är i det närmaste obefintlig.

Oförmåga att upprätta realistiska kalkyler är ett annat stort problem inom Landstinget. Sjukhuset i Sollentuna fick en prislapp på 1,2 miljarder. Redan nu måste ytterligare 350 miljoner skjutas till. Många kronor kan sparas om Löwet får fortsätta att vara närakut!

Det talas mycket om miljö bland politikerna men kanske bara när det passar det egna syftet. Sollentuna Sjukhus ligger i den absoluta ytterkanten av ett upptagningsområde och det är därför helt självskrivet att patient- och arbetsresor kommer att öka utsläppet av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen från bilarnas avgaser. Vad gäller parkering tror jag knappast att det kan bli enklare att parkera bilen i Sollentuna än vad som är fallet vid Löwet, där det dessutom finns ett välfungerande apotek.

Har den väntade befolkningsökningen inom olika geografiska områden haft en inverkan på valet av lokalisering av Närakuten? En av grundorsakerna till etableringen av nya närakuter var att avlasta de stora akutsjukhusen. Vilken placering av närakuten ger störst effekt när det gäller avlastning av storakuterna? Svaret kan bara bli Löwet.

När det blir dags att eventuellt flytta Löwets närakut till Sollentuna så har den stora valdagen passerat och det kan då vara nya vindar och kvastar som regerar. Kan man utesluta valtaktiska funderingar när det gäller den slutliga placeringen av Löwets närakut?

Det vore mycket önskvärt om Bert Karlssons beskrivning av politiker kom på skam. Han använder krokodilen som liknelse på en politiker: stor mun men inga öron. Låt inte Bert få rätt – lyssna på och med dem som berörs av Löwets flytt till Sollentuna. Jan Carlsson