”Kvinnor ser på föreningslivet på annat sätt”
Tre klubbledare diskuterar idrottens framtid i kommunen
7 av 77 granskade hockeyklubbar och 8 av 70 fotbollsklubbar uppger att de har en kvinna som ordförande. I Väsby innehas hela tre ordförandeposter av kvinnor. Tillsammans arbetar de för att få idrotten att blomstra i Väsby.
Karolina Jelassi Sundqvist, ordförande i Bollstanäs SK:s huvudstyrelse och Andrea Möllerberg, ordförande i klubbens fotbollssektion, är osäkra på vem Linda Belhouchat är innan hon kommer till mötesplatsen – BSK:s klubbhus.
Igenkänningen är direkt, med Sandbergska skolan som förenande samtalsämne. Rejält uppsluppet blir det när Linda, ordförande i Väsby Hockey, vill få Karolina att minnas deras gemensamma tid i BSK:s fotbollslag. Båda är uppväxta i Väsby, medan Andrea är från Kalmar.
Inför detta möte kontaktade Vi i Väsby tre förbund: Riksidrottsförbundet, Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Fotbollförbundet. Vi sökte siffror på klubbar med kvinnliga ordföranden.
Den typen av siffror finns inte på förbundsnivå.
Det går naturligtvis att kontakta landets alla klubbar. Vi valde att syna svensk elitfotboll ner till nivån BSK:s damlag spelar på. För att få en bild av hur det ser ut inom hockeyn synades klubbar Väsby mött i vinter samt alla inom Stockholms ishockeyförbund.
Med detta gjort är Upplands Väsby ett unikt samhälle inom svensk idrottsrörelse.
7 av 77 hockeyklubbar hade en kvinna som ordförande, 8 av 70 fotbollsklubbar. Inte någonstans hittade vi två kvinnliga ordföranden i samma huvudförening eller ort.
Trion blir överraskad – att det är så många. De gissar på färre och berättelserna är samstämmiga. De känner sig ensamma på ordförandekonferenser och liknade sammankomster. Linda visar en mötesbild där en kvinna bryter mönstret. Andrea har uppfattningen att ”mängden manliga proffstyckare är ännu större inom fotbollen”.
Karolina och Andrea hade tidigare verkat i BSK:s styrelse när de efter respektive uppehåll valde att komma tillbaka. Då var de inne på rollen som ordförande.
Linda ville inte ta ordförandeposten. Hon hade ingen inblick i hockeyklubbens styrelsearbete, hade ingen roll i äldsta sonens lag men hade visat sig driftig vid sidan av. Den ådran nådde styrelsen.
– Får jag säga att jag inte vet varför jag blev ordförande? Jag sa nej till valberedningen flera gånger. Nej, nej, nej... Plötsligt satt jag på årsmötet och hade tackat ja.
Karolina och Andrea skrattar hjärtligt.
– För mig handlar det om att kunna påverka, säger Andrea Möllerberg. Jag kommer inte från fotbollsvärlden och har ingenting att bidra med kunskapsmässigt. Men jag har mycket att bidra med när det gäller struktur, organisation och ledarskap. Där kan och vågar jag göra skillnad.
– När ordförandeposten blev ledig kände jag mig redo. Då handlade det om herrfotbollen och jag ville styra upp den. Under 2017 har vi jobbat för att dam- och herrsektionen ska slås ihop. Och nu är vi en styrelse. Karolina hade gjort en period som ordförande i herrfot- bollen. Efter att ha pausat återvände hon som ordförande för fotboll, basket och handboll i huvudstyrelsen.
– Jag brinner för idrott i kommunen. För idrott över huvud taget, speciellt ungdomsidrott. Jag vill att vi ordnar de förutsättningar som de ska ha. Jag gillar att driva på. Gillar att vara i ledande ställning, det är bara att erkänna, säger hon och garvar.
– Det intressanta är att samla andras åsikter och se till att vi får bra resultat utav det, tillägger Karolina Jelassi Sundqvist.
Under samtalet står det klart att de inte roas av att klampa in på det sportsliga. De lägger sig inte i om truppen består av sju eller åtta backar, lagen spelar 3-5-2 eller 4-4-2 eller om något lag ska utöka fysen från 30 till 45 minuter.
– Det finns sportchefer, tränare och andra för sådant. Jag kan ingenting om hockey, däremot kan jag som ordförande, arbetsgivare, lägga mig i om någon inte gör sitt jobb bra, säger Linda Belhouchat.
Det här har konsekvenser för styrelsearbetet. Positiva om vi frågar Karolina, Andrea och Linda. Karolina samlar styrelsen för kallprat en halvtimme före styrelsemöten. Under mötet är det strikt, då ska dagordningen följas. Beslut fattas.
– Punkter vi inte hinner med på två timmar blir bordlagda till nästa möte. Ingen vill sitta i en styrelse där möten slutar 23.30, säger Karolina Jelassi Sundqvist.
Vad Karolina, Andrea och Linda går igång på är stora, övergripande frågorna. Med kraft bakom orden ifrågasätter Andrea Upplands Väsby som idrottskommun; den politiska viljan att ge idrottsföreningarna förutsättningar.
– Vad jag hört fanns det för 15-20 år sedan ett upp- sving för idrotten i Väsby. Det har ju stannat av. Jag menar att det beror på att politikerna inte förstått vad som behövs för att utvecklingen ska fortsätta. Man trycker in nyinflyttade i Väsby, men det finns ingenstans för dem att vara varken på fritiden eller i organiserad verksamhet. I BSK har vi inga problem med tränare och ledare, vi tvingas säga
”Plötsligt satt jag på årsmötet och hade tackat ja.”
”Punkter vi inte hinner med på två timmar blir bordlagda till nästa möte. Ingen vill sitta i en styrelse där möten slutar 23.30.”
nej till barn för att vi inte har plats.
– Precis, säger Karolina Jelassi Sundqvist. Då kommer vi till det som är min approche till kommunen: Vi måste prioritera våra idrottande ungdomar. Vad ska de göra, var kan de vara och hur kan de engagera sig? Vi måste se till att föreningarna får stöd, vilken idrott eller vad de än vill syssla med. Hockeyn behöver ny isplatta, fotbollen behöver ett tält/hall och ridningen behöver bättre anläggning och så vidare.
– För, det här ger något tillbaka till samhället, fortsätter hon. I form av social kompetens. I att inte vara ute och slarva. Föräldrar som väljer att finnas med i barnens aktiviteter skaffar sig nätverk som är ovärderligt när barnen kommer upp i tonåren.
Alla tre förfasas över att Eds Allé byggs utan att det finns skola eller idrottshall inpla- nerad i bostadsområdet.
Linda är inte förvånad. Sarkastiskt noterar hon att kommunen nätt och jämnt har förskolefrågan klar.
I sin ambition att skapa dialog och kontakt med kultur och fritid har hon haft problem.
– Du har höger hand och vänster hand, säger hon och placerar händerna långt ifrån varandra på bordet. Här har du någon som fattar beslut, här har du en upphandling och här borta finns kultur och fritid. Nu sitter jag i olika möten om utbyggnaden av ishallen. Tror ni att någon pratar samma språk, eller ens om samma sak?
För flera år sedan stod BSK inför situationen att klubbhuset blev skolmatsal. För knappt två år sedan fick BSK frågan om förskoleverksamhet kunde bedrivas där.
– Kön till förskoleplatser var så lång att politiker och tjänstemän oroades för vite. Desperat vände man sig till oss och frågar efter lokal, berättar Andrea Möllerberg.
Med sig från ett lång samtal tar de tre med sig övertygelsen att kommunens idrottsföreningarna tillsammans måste få till möten med kultur och fritid. Deras känsla är att det inte fungerar att gå en klubb/sektion i taget.
– Jag tror att vi kvinnor tittar på föreningslivet på annat sätt än män gör. Väsby, som inte hängt med, kanske behöver den långsiktighet vi vill se, säger Andrea Möllerberg.
Slutordet får Karolina Jelassi Sundqvist.
– Som Linda säger: Vi kliver inte in för att vi har en profession i själva idrotten, utan en profession i att leda, strukturera och få till beslut, kontakter, nätverk... Här kanske vi gör skillnad.