Den viktiga grannsämjan
Grannen ovanför mig hade fest. Vid tiotiden hörde jag ett högt BRAK på min balkong, så jag öppnade dörren och hörde festen pågå på balkongen ovanför. Nu pågick den även på min, eftersom de måste ha tappat en flaska eller ett glas ned till mig. Jag hörde ett tydligt droppade av alkohol.
” Tänk om den åkte ned till grannarna!” hördes sluddriga röster diskutera. ”Ska vi gå ned och knacka på?”
Det gjorde de dock inte, och jag stängde balkongdörren. Det var jag glad för morgonen efter, när jag öppnade den och såg ödeläggelsen.
Han vaknade inte den första gången som jag var uppe och ringde på. Däremot den andra gången. Väldigt nyvaken.
”Hej, det ligger glasskärvor, cigarettaska och intorkad alkohol på min balkong från din fest igår, du får gärna komma ned och torka upp det,” inledde jag med.
Skamsen min. Urskuldande sade han att han naturligtvis skulle komma ned direkt. ”Det var bara fem personer här igår, vi visste inte om det hade åkt ned någonting till dig” försökte han ursäkta sig med. Sedan ägnade han en halvtimme åt att städa upp röran. Det här hade varit hans inflyttningsfest, visade det sig.
Grannsämja är inte det lättaste. Det tänkte jag på när jag intervjuade kommunalrådet Anders Rosén (V) inför vår serie med politikerintervjuer som inleds denna vecka. Varför jag tänkte på just honom får ni veta när det blir dags för hans porträtt. Först ut är dock Medborgerlig samling. Läs mer på sidan 8!
Det här hade varit hans inflyttningsfest.