”Vi vill ba­ra ha en om­sorg som fun­ge­rar för vå­ra äld­re”

Viivasbydirekt - - Insändare - FO­TO: MOSTPHOTOS

OM­SORG. ”Jag ha­de en till­tro att kon­tak­ter­na med om­sor­gen för vå­ra äld­re skul­le va­ra myc­ket enkla­re och bätt­re än ti­di­ga­re ef­ter allt ar­be­te som har lagts ner av er som har ar­be­tat med för­bätt­rings­ar­be­te. Men ty­värr fun­ge­rar det tyd­li­gen in­te all­tid så bra ute i verk­lig­he­ten”, skri­ver in­sän­dar­skri­ben­ten.

Svar till An­ki Mar­tens (med fle­ra) in­sän­da­re ”Ål­der­doms­hem­men vill vi in­te ha till­ba­ka” i Vi i Väs­by nr 21. Bäs­ta An­ki Mar­tens!

Jag och många med mig vet att du har gjort ett jät­te­jobb i so­ci­al- och äld­re­nämn­den och sli­tit hårt för att för­bätt­ra vård och om­sorg för Väs­bys äld­re med­bor­ga­re. Jag har be­und­rat di­na in­lägg om om­sor­gen av de äld­re i kom­mun­full­mäk­ti­ge den här man­dat­ti­den. Vi har ald­rig haft för av­sikt att, som du skri­ver, ”svart­må­la äldre­omsor­gen i Upp­lands Väs­by”. Var­för skul­le vi vil­ja det? Vi be­skri­ver en­dast hur svårt det är att na­vi­ge­ra rätt i den­na krång­li­ga by­rå­kra­ti.

Jag och Bar­bro Jans­son Hed har in­te alls skri­vit in­sän­da­ren som po­li­ti­ker ut­an vi har bå­da bli­vit drab­ba­de av den otro­ligt job­bi­ga pro­cess som det in­ne­bär att få till stånd en fun­ge­ran­de om­sorg för an­hö­ri­ga och när­stå­en­de. Det­ta rå­ka­de ba­ra sam­man­fal­la tids­mäs­sigt. Bar­bros fa­milj har änt­li­gen lan­dat ef­ter långt hårt ar­be­te och pus­tar just nu ut. Jag be­fin­ner mig just nu mitt i att få till ett vär­digt liv för en en­sam­stå­en­de, ut­an släk­ting­ar, de­ment vän och gran­ne. Vi un­der­teck­na­de in­sän­da­ren med vå­ra namn, men ing­en par­ti­be­teck­ning, då det­ta var helt vå­ra eg­na pri­va­ta er­fa­ren­he­ter. Man mås­te ju även kun­na skri­va in­sän­da­re och ha syn­punk­ter som pri­vat­per­son. Än­då blev vi på­hop­pa­de som att det­ta var Väs­bys Bäs­tas åsik­ter! To­nen var di­rekt otrev­lig.

Vi är ju i den ål­dern när sa­ker och ting hän­der med häl­san för vå­ra an­hö­ri­ga och vän­ner. Vi har bli­vit upp­ring­da av för oss helt okän­da per­so­ner som har tac­kat oss för det vi har skri­vit, då de­ras er­fa­ren­he­ter stäm­mer helt.

Jag ha­de en till­tro att kon­tak­ter­na med om­sor­gen för vå­ra äld­re skul­le va­ra myc­ket enkla­re och bätt­re än ti­di­ga­re ef­ter allt ar­be­te som har lagts ner av er som har ar­be­tat med för­bätt­rings­ar­be­te. Men ty­värr, An­ki Mar­tens, så fun­ge­rar det tyd­li­gen in­te all­tid så bra ute i verk­lig­he­ten.

Jag/vi tyc­ker dess­utom in­te om att bli fel­ci­te­ra­de. Du skri­ver: ”Ul­la och Bar­bro skri­ver att äld­re in­te får plats på äldre­bo­en­den ut­an tving­as bo kvar hem­ma”. Det står det ing­en­stans! Vi skri­ver dä­re­mot ”att al­la kanske in­te vill bo kvar hem­ma”. Men så­da­na val finns in­te. Vi skri­ver ing­en­stans att vi vill ha till­ba­ka de gam­la ål­der­doms­hem­men. Det står att ”som gam­la ti­ders ål­der­doms­hem, där de bo­en­de in­te är i li­vets slut­ske­de”. Det bor­de allt­så fin­nas nå­gon form av låt oss kal­la det – mel­lan­bo­en­de fö­re sär­skilt vård­bo­en­de.

Det står ock­så i din in­sän­da­re att vi (Väs­bys Bäs­ta) un­der he­la man­dat­pe­ri­o­den in­te en gång läm­nat in nå­got för­slag på hur äldre­omsor­gen ska för­bätt­ras. Ja­visst, vi trod­de ju tills vi själ­va ham­na­de i kund­rol­len att det fun­ge­ra­de bra. Ul­la Bart­hel­son

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.