Foderkris – men svårt att få hjälp
Torkan slår hår mot Väsbys bönder och ridanläggningar. Men kommunen har svårt att ställa upp – trots att det på flera håll finns oslåttade ytor. Kraven på foder är höga.
Skördarna är förstörda av torka. Bristen på foder i hela landet kan tvinga bönderna att nödslakta sina djur. Nu tas flera initiativ av privatpersoner och kommuner för att hitta oslagen betes- och ängsmark som bönderna kan använda till foder. Ställer Upplands Väsby kommun upp?
Vår systertidning Vi i Sollentuna berättade nyligen att den långvariga torkan har förstört hälften av skörden på Bögs gård. Betesmarkerna är gula av torka och reservlagren av foder till djuren är slut i hela landet.
– Har man inte beten till djuren och reservlagren av foder är slut blir det riktigt tufft, säger Anders Ström som driver Bögs gård.
Nu har flera initiativ tagits runtom i Sverige för att hjälpa bönderna med reservbete åt djuren, vilket tidningen Land har skrivit om. Ängar, fält och gräsytor som annars står orörda erbjuds åt lokala bönder eller förmedlas via stora Facebookgrupper som ”Foderhjälpen 2018” och ”Betesmark åt betesdjuren”.
– Jag förstår att det är ett jätteproblem för hela jordbruket. Kan vi göra något så vore det fantastiskt, säger Nils Odén, stadsträdgårdsmästare hos Upplands Väsby kommun.
Skötseln av kommunens gräsmark är upphandlad. För att tidigarelägga slåttern måste entreprenörerna vara med på det; alternativet är en ny uppgörelse. Nils Odén har bollat frågan till kommunens jurist, för att se vad som går att göra.
– Egentligen skulle vi kunna sätta igång och slåtta alla ytor omgående, men vi har inte de pengarna i dag, säger han. Normalt sett får gräset ligga kvar efter slåtter, men om det ska bli djurfoder måste det ensileras och balas. Med andra ord krävs det att någon, till exempel en utomstående organisation, tar tag i arbetet.
– Det är ganska höga krav på foder också. Det ska inte vara fullt med skräp och ölburkar.
Äger kommunen några fält/ängar/gräsytor som skulle kunna användas som djurfoder i nödfall?
– Vi har gärde i Brunnby vik och Bergakällan, sedan är det småsnuttar. Men gräset är så torrt att det har inget värde, möjligen som utfyllnad till hästar. På Löwenströmska finns det gräsmarker, men då får man höra med markägaren. Vad händer med gräset som slås längs E4:an av Järva trädvårdscenter varje år?
– Egentligen komposteras det. En del tar vi tillvara på grund av fröinnehållet, som vi kan sprida på andra ängar. Det är väldigt små volymer i sammanhanget och handlar mest om kulturvård. Vi får nog inte skänka bort gräset, enligt lagen om offentlig upphandling, men vi skulle kunna sälja det för en symbolisk summa.
Alldeles enkelt är det inte att hjälpa till med foder, alltså, även om viljan finns.
– Med tanke på klimatrubbningar skulle man ha en beredskap för sådant här. Vatten, foder, utsäde... Det kommer inte att minska, säger Nils Odén.