”Det viktigaste är att vi är tillsammans”

Mikael Häussling Löwgren är född i Skåne och har varit protestant sedan han konfirmerade sig. Eva Häussling Löwgren är istället katolik från Tyskland. Men det är inget som ställer till det kring påsk – snarare tvärtom, när familjen handplockar det bästa u

Mikael: Vi har våra riter som vi tycker om att hålla fast i. Oavsett om det är att vi äter samma frukost på morgonen eller om det är en religiös tradition från barndomen. Det är trevligt att göra och framförallt att göra det tillsammans.

Påsken är en traditionsrik högtid som man firar tillsammans. Flera av mina och Evas traditioner överlappar. Men när vi letar påskägg brukar vi blanda det tyska och svenska sättet. Vi har ett 50-tal små chokladägg från Lindt i olika färger som göms över hela trädgården. Sen har vi också ett varsitt papperspåskägg med barnens namn på. Vi brukar leta efter dem när vi kommer hem från kyrkan på påskdagen, då Jesus uppståndelse firas.

Pauline: Påsken startar med att Jesus dog. Då brukar vi gå i kyrkan. Det är grunden. Men för mig är grejen att vara med familjen. Det är något som för samman oss, nu när alla inte bor hemma. Det känns bra att alla är tillsammans och det är roligt med aktiviteterna.

Det roligaste är att leta efter påskäggen i trädgården. Då brukar vi gå med en korg och plocka. Vi brukar också hänga upp fjädrar i buskarna och andra påsksaker så det blir påskkänsla hemma. Sen äter vi påskmat, målar ägg och pysslar.

Eva: Jag tycker påsken är en ganska svår högtid. Det är ledsamt att Jesus blir dödad. Sen att han uppstår igen, det är svåra budskap att ta till sig. Man går från att vara ledsen till att vara glad.

Sen är det väldigt skönt att vara ledig tycker jag. Eftersom livet är så intensivt, så är det skönt att bara sitta i kyrkan och lyssna. Man hinner landa i sig själv och verkligen lyssna. Man börjar fundera på hur man lever och hur man tar hand om varandra. Jag vill tro att det är en större mening bakom detta, att vi inte bara är tillfälligheter.