Stärkt av ett års ofrivillig frånvaro från friidrotten
”Jag vill bara träna, tävla och komma igång på allvar igen”
Förra våren kunde hon knappt ta en kort promenad vid den här tiden. Nu, ett drygt år senare, har medeldistanslöparen Isabella Andersson kämpat sig tillbaka efter utmattningen – och lyckades ta ett SM-guld i comebacken.
Inomhussäsongen 2017/18 gick inte alls som förväntat. Isabella var säker på att nå inomhus-VM men kroppen svarade inte alls. Istället för formtopp kände sig medeldistanslöparen från Väsby orkeslös och yr.
En besviken Isabella tog därför en veckas ledigt efter innesäsongen, men det kändes inte bra när hon drog igång igen heller. Under ett grupparbete i skolan sa kroppen ifrån.
– Jag frös till och kände att kroppen försvann. Jag föll ihop, berättar Isabella som fick åka ambulans till sjukhuset.
Då Isabella haft epilepsi tidigare trodde läkarna att det kunde vara det igen. Men två dagar senare föll hon ihop på jobbet – och åkte in igen. Väl där kom tre anfall till. Under en veckas tid kom det flera anfall ytterligare.
– Det var jättejobbigt, jag kände mig uppgiven och rädd. Man försvann helt under anfallet, det var väldigt läskigt.
Efter noggranna undersökningar kunde epilepsi och hjärnskador uteslutas. Läkarna konstaterade istället en rejäl utmattning.
– Kroppen var i stress på grund av för lite energi i förhållande till träningsmängd. Det är svårt att säga exakt vad mer som låg bakom, men troligtvis var det en kombo av mycket i skolan, all träning och jobb. Självklart även en stress att träningen inte gav effekt.
Fyra månader utan träning Bollstanästjejen ordinerades vila och efter tre ytterligare anfall slutade de helt i kring maj 2018. Det blev därpå fyra månader helt utan träning.
– Jag var så trött i början. Bara en kort promenad tog all energi och att läsa och umgås med folk var jobbigt. Jag orkade verkligen ingenting, jag var dessutom livrädd för nya anfall.
Men mot sommaren började hon att kvickna till och promenaderna blev längre och längre. Kring juli kunde Isabella jogga några minuter och kunde sedan öka successivt. I november genomfördes det första 60-minuterspasset.
– Det var stort för mig. Efter det kände jag att det gick lättare och lättare att träna och kunde öka på.
Förutom några trögare veckor i mars har utvecklingen gått spikrakt uppåt. Nu är hon tillbaka för fullt och det som en starkare människa.
– Man har verkligen blivit testad att kunna hålla motivationen uppe. I början var en comeback avlägsen när fem minuter var som ett maraton. Men jag har haft tålamod och en tro på det jag gör.
– Jag har lärt mig otroligt mycket av detta. Många frågade om jag verkligen skulle fortsätta med friidrott, men för mig var det självklart. Kärleken till sporten har varit en stor motivation att ta mig tillbaka.
Stark comeback
Efter mer än ett års frånvaro från tävlingar skedde comebacken nu i maj. På stafettSM, på Stadion, sprang Isabella förstasträckan. Tillsammans med två klubbkamrater tog hon SM-guld på 3x1500 meter.
– Jag var så taggad att vara tillbaka och det var perfekt att börja med en stafett utan press. Det var jättekul att vinna guldet.
Veckan efter vann hon en förtävling på Bauhaus-galan (1500 m) och då kom känslorna.
– Ja, då var jag tillbaka på riktigt. Det var väldigt känslosamt och jag grät. Jag tänkte att ”nu var man tillbaka” och ”har klarat denna resa”. Det var så skönt att kroppen svarade och det finns mer att ge. Det är inte så långt kvar till gamla formen.
Hennes formbesked gav en plats till junior-EM i Gävle i juli. Hennes andra JEM. Trots framgångarna på sistone så svävar Tureberglöparen inte i väg. Fjolåret har gjort henne klokare.
– Jag bara kör så får vi se. Det hade varit kul med Finnkampen i augusti men jag ska inte ha någon press på mig själv. Jag vill bara träna, tävla och komma igång på allvar igen.
Kroppen var i stress på grund av för lite energi i förhållande till träningsmängd.