Var och en för sig – och Gud mot alla
En smidig mistlur. Ett brett leende. Se där – allt du behöver för att överleva i den nya Stockholmstrafiken!
Sedan trafikborgarrådet Daniel
Helldén lanserade sin miljardsatsning på att göra Stockholm till cykelstad har mycket i transportmiljön förändrats. Särskilt förhållandet mellan olika trafikantgrupper – bilister, fotgängare, elsparkare och cyklister – alla är missnöjda och förbannade, om än på olika sätt.
I hundratals insändare och debattartiklar skälls på än den ena eller andra gruppen.
Parallellt pratar våra politiker om att ”alla måste visa hänsyn” och jada jada.
Det funkar inte.
Det är redan krig, och då gäller var och en för sig och Gud mot alla.
Därför lanserar jag
mig i dag som talesman för den kanske värst drabbade trafikantgruppen: ”Old School Bikers”. Vi som cyklar i fem till femton kilometer i timmen. Det är vi som minns när polisen kom till skolgården varje terminsstart och kollade cyklarna. Till exempel att man hade ringklocka, bromsar och fungerande lyse.
Det tillhör paleontologin i dag. Pröva en cykeltur Folkungagatan ner och ut över Danvikstullsbron en fredagseftermiddag. Upplev ett par, tre kritiska blodtrycksfall när du blir omkörd på fel sida av av fem ”New School Bikers” på väg till Sjöstaden, efter after work i stan med tre–fyra järn under baddräkten. I sextio knyck.
Särskilt spännande blir det vid den passage där vi alla ska möta fotgängare och dela typ 130 cm körbana – det är då jag nästan blir pingstvän och talar i tungor.
Men, som sagt kriget är här,
och nu har jag rustat mig:
På pakethållaren har jag surrat ett ca en meters järnrör, på bredden då. Kompletterat med en röd flagga från Bauhaus som signalerar bred last – jag är ju bara på väg, inte aggressiv.
På styret: En liten smidig mistlur, inte större än en sprayburk. Finns på Erlandssons brygga. 120 decibel, typ.
”New school bikers” brukar
hålla undan för järnröret, men om de smiter för nära signalerar jag med mistluren och ser ibland Lycrabyxorna byta färg.
När de vänder sig om – ett brett och glatt leende! Här är jag!
Fotgängare som går fyra i bredd med barnvagnar får den snälla ringklockan först – men när de inte hör eller reagerar – mistluren. Igen, viktigt med ett stort leende! Samma sak när jag passerar joggande dövlurar som har dagens fjärde pod i öronen.
Så överlever jag utan kollisioner! Företrädare för andra trafikanter får skicka in sina egna tips. Fridens liljor!
När de vänder sig om – ett brett och glatt leende! Här är jag!