Det går att vänja sig, frågan är: Bör vi det?

Nej, jag tycker nog inte att vi är särskilt uppdelade, sa Eva, 69 år, en småregnig förmiddag i augusti förra året. Det var i Tantolunden, Södermalm och jag ställde frågor om segregationen.

Visst finns det skillnader, menade Eva, men folk har det ju generellt ganska bra och det blir sällan något större gnissel.

Hon talade då om innerstan. Och om närförorter som Hägersten. Längre ut än så åkte hon nästan aldrig. Allt det andra, det ville hon helst inte tänka på.

Själv har jag bott i Stockholm nästan hela mitt liv och jag har inte vant mig vid segregationen.

Det kan hänga ihop med att mitt jobb har tagit mig fram och tillbaka över vi-och-dom-gränsen i 15 års tid. Bott på Södermalm. Jobbat i Skärholmen och Botkyrka.

Uppdelningen är så grundmurad och så oföränderlig att vi lätt slutar tänka på den, om vi inte hela tiden flyttar oss. Byter blickpunkt.

Därför var det en bra skoluppgift som de nyanlända eleverna på Globala gymnasiet fick i september: att åka runt och jämföra.

De har ännu inte hunnit växa in i några färdiga synsätt och roller. De går nyfiket och rofyllt i Gamla stans gränder, funderar över hur det skulle vara att bo på Östermalm och i Hammarby Sjöstad.

De samlar siffror, intervjuar och diskuterar. Chockas över skillnader som de om några år kanske har slutat att förvånas över. De ställer frågan som många andra inte längre ställer: Vad kan vi göra åt det?

Eleverna har en del spontana förslag. Vad tänker ni om det, kära läsare? Mejla mig!