Marcus knarkade i tonåren – ville slippa tänka och känna
Hans före detta missbruk visas i ny dokumentär på SVT play
Vuxna vill bara sätta dit en. Så kände Marcus när han som tonåring tog droger för att slippa tänka. Det finns en fråga han önskar att han hade fått oftare: Hur mår du?
Det plingar till i mobilen. Vad ska vi ta i kväll och vem har FF? Marcus är bara 16 år men när kompisgänget ska ses handlar det alltid om vilken drog de ska ta och hur de ska komma undan med det. De knarkar hemma, hos kompisar – och i skolan.
– Vi drog tjack (amfetamin, reds anm) på toaletten i skolan och kallade det för torsdagsrave, säger Marcus, om hur det var för fem år sedan.
Vi träffas på Kulturhuset i Stockholm. Några dagar tidigare släpptes dokumentären om honom, Knarkus, på SVT play. Ett litet filmteam följer honom under ett par år och som tittare får man se hur Marcus knarkar på fester.
Skrämseltaktik var standard Varför gjorde ingen något, varför ringde ingen socialen? Det är den vanligaste reaktionen från tittarna.
– Men ingen visste, säger Marcus.
Han kände att vuxna bara ville sätta dit honom. Nu förstår han att vissa ställde frågor av omtanke.
– Men ibland kändes det inte alls genuint utan bara som att de följde protokoll. Och det var ofta skrämseltaktik. I stället för att säga att allt kommer att bli bra fick vi höra att vi kommer att dö snart.
Marcus hade i stället velat få frågan ”hur mår du?”. Han berättar att han var mobbad i låg- och mellanstadiet. Samtidigt tråkade skolan ut honom eftersom det var för enkelt.
– Jag kunde andas på skolmaterialet så blev det färdigt.
Något som också har satt spår är att Marcus som 12-åring träffade en flicka i övre tonåren via ett onlinespel. Det slutade med att hon gjorde sexuella närmanden.
– I början tyckte jag att det var coolt med en tjej. Men sedan blev jag rädd. Jag sa alltid nej först, men då fick hon mig att känna mig elak.
Marcus tror att det här kan ha bidragit till drogmissbruket.
– Det kan vara så att jag ville få kontroll över mitt mående.
Det kan nog vara så att jag ville få kontroll över mitt mående.
Önskar att han berättat Först när Marcus var på väg ut ur drogmissbruket berättade han om det för sin mamma. Han önskar att han hade pratat med henne tidigare. – När jag väl berättade allt var mamma bara ledsen över att hon inte hade fått veta tidigare så att hon kunde ha hjälpt mig.
Det var dokumentären som gjorde att Marcus slutade knarka. Han ville inte att den skulle få ett sorgligt slut.
– När vi började filma så brydde jag mig inte ett skit om samhällsförändring och ville inte få något sagt med mitt liv. Men Noel (en av producenterna, reds anm) inspirerade mig och det är en fin tanke att några har blivit hjälpta av att se dokumentären, säger Marcus.
Samtidigt har produktionen fått kritik för att ha filmat en ungdom i missbruk utan att larma vårdnadshavare eller myndigheter. Produktionsbolaget Smutti förklarar detta delvis med att filmmakarna själva var unga.
– Det var mer som att vi konverserade och umgicks med en vän, säger en av producenterna John Voldstad.
Han berättar att teamet och Marcus än i dag har en nära kontakt.
– Framförallt Noel som spelar i samma band som Marcus, säger John Voldstad.
Marcus känner fortfarande en viss skepsis mot vuxna, som han menar upprätthåller en fasad.
– Jag tycker att vuxna tar sig själva på för stort allvar.
Men så tänker Marcus efter, kommer på sig själv, skrattar till och säger att han ju tar sig själv på stort allvar också.
– Jag tycker att allt jag gör är viktigt och coolt. Så jag måste väl ge upp den bilden av vuxna snart.