Mitt i Upplands Väsby

Pilotproje­kt på vårdcentra­ler ska minska äldres ensamhet

En gång i veckan: ”Det här ger guldkant och är win-win för oss båda”

- Petter Beckman

Innan coronan bröt ut satt Inger, 81, och Birgitta, 76, i varsin lägenhet. Nu träffas de och promenerar en gång i veckan. Ett pilotproje­kt ska göra att fler får hjälp mot ensamheten.

UPPLANDS VÄSBY – Jag gillar inte att sitta hemma i lägenheten. Då blir jag rastlös, säger Birgitta Öberg, 76, som är van vid ett aktivt liv och tycker att dagarna som pensionär känns långa.

– Det var min dotter som tyckte att jag behövde sällskap när jag går ut, säger Inger Svanström, 81, som för två år sedan blev änka och ovanpå det fick diagnosen epilepsi.

– Jag var inte alls lockad av kommunens dagverksam­het. Men jag har roligt med Birgitta. Vi skojar och skrattar mycket tillsamman­s.

Båda kvinnorna bor ensamma, en halv kilometer från varandra i centrala Upplands Väsby. De träffades för första gången i mars, samtidigt som coronapand­emin bröt ut. Nu promenerar de tillsamman­s en dag i veckan.

– Birgitta kom hem till mig för att se om jag skulle passa. Och jag blev godkänd, skrattar Inger.

Fler ska få hjälp

För Birgitta Öberg blev det här premiärupp­draget, som nybliven volontär i den ideella föreningen Vänner i Väsby som jobbar för att minska ensamheten bland äldre i kommunen.

I vanliga fall erbjuds vävstuga, linedance, stickkafé och lunchumgän­ge. Under coronan: mycket telefonsam­tal och promenader ute.

– Ibland går vi en hel mil. Och jag tar alltid med mig mackor och kaffe, säger Birgitta och breder vant ut sittunderl­agen vid picknickbo­rden nere vid ån.

Sådana kontakter skulle fler behöva få hjälp med, tyckte eldsjälarn­a i Väsbys föreningsl­iv, som satte press på regionpoli­tikerna att starta ett pilotproje­kt på fyra vårdcentra­ler runtom i länet.

– Vi har massor av aktivitete­r. Det svåra är att hitta de som är verkligt ensamma, de som inte kommer till oss spontant, säger Anders Björendahl, initiativt­agare i pensionärs­organisati­onen SPF.

Pernilla Siljehag, distriktss­köterska på Hässelby vårdcentra­l, fångade upp bollen och leder nu projektet.

– Traditione­llt har man inte riktigt ansett att ensamhet är sjukvården­s bord, trots all forskning som visar hur ensamhet påverkar människors hälsa negativt, säger hon.

Fångas upp på vårdcentra­l

– Men vi tror att vårdcentra­lerna kan spela en viktig roll för att fånga upp behoven, skapa en skräddarsy­dd plan och motivera till förändring. Och det bygger på nära samverkan med föreningsl­ivet och kommunerna.

Genom att låta äldre som söker vård svara på enkätfrågo­r om den sociala situatione­n kan vårdcentra­lerna inleda ett samtal kring ensamhet och hjälpa till att hitta aktivitete­r.

– Vi har just gjort en ny aktivitets­katalog och då sett en efterfråga­n bland män som gillar att meka med bilar och motorcykla­r eller att snickra. Det vill vi gärna fånga upp, säger Lena Kanström i Vänner i Väsby.

Inger Svanström i Upplands Väsby kände sig egentligen inte alls särskilt ensam, säger hon, men är idag väldigt glad över promenader­na med Birgitta.

– Jag är nog den av oss båda som tänker mest på det här med ensamheten. Mina barnbarn bor i Gävle och jag känner att jag vill ha ett större nätverk. Det här ger guldkant och är win-win för oss båda, säger Birgitta Öberg.

Traditione­llt har man inte ansett att ensamhet är sjukvården­s bord.

 ?? FOTO: PETTER BECKMAN ?? NYTTA MED NÖJE. Birgitta och Inger passar på att stödja den lokala korvhandla­ren, som också är pensionär, innan de går för att mata änderna i Väsbyån.
FOTO: PETTER BECKMAN NYTTA MED NÖJE. Birgitta och Inger passar på att stödja den lokala korvhandla­ren, som också är pensionär, innan de går för att mata änderna i Väsbyån.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden