Mitt i Upplands Väsby

Elever: Därför är det svårt att bryta uppdelning­en

”Det är totalt uppdelat mellan oss i ’blatteskol­an’ och dem i villastan”. 15-åriga Nilaa Khan i Hässelby tycker att mer blandning vore bra. ”Men det är lättare att känna gemenskap med folk som har samma erfarenhet­er”, säger hon. ”Det finns en skillnad mel

- Text och foto: Petter Beckman

Mitt i Hässelby Villastad ligger hyreshusom­rådet Smedshagen som länge haft en stor andel invånare med invandrarb­akgrund.

Alldeles intill ligger den kommunala Smedshagss­kolan. Föräldrar från villorna och radhusen runtomkrin­g sätter sällan sina barn där.

– Det är inte vi som segregerar oss. Det är villasvens­karna som inte vill gå där, trots att det är deras närmaste skola. Bara för att de tror på ryktena. Men de har helt fel, säger Adde och Kim, två 16-åringar som vi träffar i det lokala köpcentret Åkermyntan.

Adde och Kim gick ut nian i Smedshagen förra året. De älskar sin gamla skola.

– Jag har gått där i tio år och aldrig sett ett bråk. Man har respekt för lärarna och för varandra, alla kommer överens. Man är som en familj, säger Adde.

Killarna berättar om lärare som gått upp flera timmar tidigare för att åka iväg med stökiga elever till boxning, för att de inte ska hamna i dumheter.

– De bryr sig verkligen. Det är Smedshagss­kolan som har räddat oss från kriminalit­et, ingen annan, säger Adde.

Rektor Suha Mariosh tycker att föräldrar som tvekar borde komma dit och se med egna ögon.

– Vår personal är helt fantastisk. Elever som har börjat här vill nästan alltid gå kvar. Jag blev själv förvånad när jag kom hit förra

året, att det är så lugnt och tryggt. Och våra resultat stiger, säger hon.

15-åriga Nilaa Khan går sista året i Smedshagss­kolan och håller helt med: skolan är bra.

– Jag går inte och tänker att ”det är så segregerat”. Det är mina barndomsvä­nner jag går med.

– Men så klart, det är totalt uppdelat mellan oss som är ”blatteskol­an” och Villastads­skolan. Alla delar på samma köpcentrum, men man pratar aldrig med varandra. Kulturerna är så olika. Vad leder det till?

– Nu inför gymnasieva­let är alla lite rädda. Kommer jag till en helsvensk skola kanske de ser ner på mig. Kanske tror inte lärarna att jag kan någonting, så att jag måste jobba dubbelt så hårt.

– Och båda sidor kommer att ha fördomar om varandra. Båda kommer att vilja skydda sig själv. De är rädda för att bli kallade för rasister. Och vi är rädda för att bli utsatta för rasism. Istället för att tänka ”det här behöver vi diskutera” så blir det direkt ”vafan sa du?”.

Att blanda vore därför bra, menar Nilaa.

– Folks sätt att se på världen och på varandra skulle utvecklas. Men jag var på besök en gång i en skola med en majoritet av etniska svenskar. Jag kände att de inte hade samma sammanhåll­ning. Jag kände mig inte trygg.

– Här går jag med människor som vet vad man gått igenom, som man kan relatera till. Som vet hur det är att behöva översätta för sina föräldrar och att få höra rasistiska kommentare­r på gatan.

Även om det var 50-50 skulle det nog bli uppdelat, tror Nilaa.

– Det finns en skillnad mellan oss och dem som man inte kan låtsas som att den inte finns. Fotnot: Adde och Kim framträder inte med sina riktiga namn.

De är rädda för att bli kallade för rasister. Och vi är rädda för att bli utsatta för rasism.

 ??  ?? SER MÖJLIGHETE­R.
Nilaa Khan, 15 år, med lillebror Ahaan och pappa Torif. ”Folks syn på världen skulle utvecklas om vi umgicks mer med varandra”, säger hon.
SER MÖJLIGHETE­R. Nilaa Khan, 15 år, med lillebror Ahaan och pappa Torif. ”Folks syn på världen skulle utvecklas om vi umgicks mer med varandra”, säger hon.
 ??  ?? BJUDER IN.
Bara en tidsfråga innan de här fördomarna försvinner, menar Suha Mariosh, rektor i Smedshagss­kolan.
BJUDER IN. Bara en tidsfråga innan de här fördomarna försvinner, menar Suha Mariosh, rektor i Smedshagss­kolan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden