Mitt i Upplands Väsby

Familjen som trivs med mixen: ”Innerstan var så skev verklighet.”

BÄTTRE BLANDNING. Familjen Norén lämnade Vasastan och trivs med mixen i Vällingby

- I NIAN.

Fyra år har gått sedan familjen Norén-Håkansson lämnade hyreslägen­heten i Vasastan för ett radhus i Vällingby.

– Vi flyttade för att komma närmare naturen. Men vi tänkte mycket på det när vi bodde i innerstan, att det var så homogent. En skev verklighet. Det känns befriande att barnen nu går i en skola som ser ut som Stockholm faktiskt gör, säger Viktor Norén.

Cirka 40 procent av de 800 eleverna i Vällingbys­kolan, där Siri, 10, och Ellen, 6. började, har en bakgrund i andra länder. En jättebra mix, tycker föräldrarn­a Lisa och Viktor.

– När man blivit vuxen är det lätt att man fastnar med folk som är lika en själv. Men barn är mycket mindre dömande. Våra tjejer reflektera­r knappt över vad kompisarna har för bakgrund. Det är den åldern man borde ta vara på, säger Lisa Håkansson Norén.

Lisa och Viktor påstår inte att deras skola är utan problem.

– Ibland finns det orostecken, som när en mobil blev stulen på mellanstad­iet. Alla har väl sin gräns, men för oss känns det som småproblem som vägs upp av att tjejerna trivs så bra, säger Viktor Norén.

Siri, 10, säger att hon alltid längtar till skolan och ibland nästan inte vill gå hem.

– Jag har så bra lärare och vänner som gör mig glad. Det var lite stökigt i början av fyran, men nu har också de stökiga förstått att de måste vara tysta, säger hon.

– Och vi har lärt oss att sjunga ”Ja må hon leva” på tre olika språk. Det är roligt. När jag hade kalas på min födelsedag sjöng alla för mig på arabiska.

Äldre elever som vi pratar med bekräftar den bild som Vällingbys­kolans rektor Kenneth Wielinder ger: det här är en skola där mångfalden är självklar, utan några tydliga vi-och-dom-uppdelning­ar.

– Man är så van vid att alla har olika bakgrund att det inte spelar någon roll. Vi kan ha det olika hemma, men alla behandlar varandra som vem som helst, helt automatisk­t, säger Salma Jeber i nian.

Vad vinner ni på att ha det så?

– Man får en stor variation av vänner. Ingen behöver känna att man inte passar in, säger Anton Viberg i samma årskurs. Diana Farahani tycker att den självklara mångfalden skapar en trygghet som gör det lättare att fokusera på studierna.

Det var lite stökigt i början, men nu har också de stökiga förstått att de måste vara tysta.

– Och när man tänker olika i en grupp kan man också ta hjälp av varandra och hitta nya sätt att lösa ett problem, säger Anton Viberg.

Fatima Messili, rektor på Hökarängss­kolan med ungefär samma elevmix som Vällingbys­kolan, ser stora fördelar med mångfalden.

– Det ger tillgång till kunskap av ett annat slag än det man har med sig hemifrån. För den som ligger långt fram i ett ämne blir samarbetet ett sätt att ytterligar­e öka sina färdighete­r, säger hon.

– Men det bygger på att alla barnen känner trygghet och litar på att läraren styr. Och det kräver kompetens och ledarskap av läraren, annars fungerar det inte, tillägger Fatima Messili.

 ??  ?? FLYTTADE. Lisa och Viktor Håkansson Norén med döttrarna Ellen, 6, Stella, 3 och Siri 10 år.
FLYTTADE. Lisa och Viktor Håkansson Norén med döttrarna Ellen, 6, Stella, 3 och Siri 10 år.
 ??  ?? Anton Viberg gillar att eleverna kan hjälpa varandra.
Anton Viberg gillar att eleverna kan hjälpa varandra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden