Expert: ”Svälj den beska medicinen”
Hallå där Allan Linnér, psykolog och författare. Vad gör det med oss att gå ett helt år med minimal kontakt med andra människor?
– Många av oss mår sämre och blir mer stressade. När vi inte får fysisk närhet minskar produktionen av oxytocin, ett hormon som gör att vi mår bra. När vi går miste om det ökar risken för nedstämdhet. Andra människor ger oss gemenskap, samhörighet och distraktion, utan det blir vi också mer stressade. Ensamhet kan ha en lika negativ påverkan på vår psykiska och fysiska hälsa som alkohol eller tobak. Men många trivs ju också med tystnaden och enkelheten.
Hur ska vi stå ut?
– Ingen vet när det här är över. Därför måste vi inrätta oss som om det kommer fortsätta så här. Var närvarande och lägg märke till det lilla i vardagen. När vi inte kan vara rörliga får vi öva vår mentala rörlighet. Fråga oss själva vad vi faktiskt kan göra. Lyssna på musik eller se en film. På tal om film så finns det en som heter ” Bron över floden Kwai”, där man får följa soldater i ett fångläger under andra världskriget. De fortsätter att borsta kängorna, raka sig och se till att de är hela och rena varje dag, trots att ingen jäkel bryr sig. Självomsorg är extra viktigt i kristider.
Hur ska man orka göra som soldaterna, trots att ingen jäkel bryr sig?
– Som barn sväljer du den beska medicinen för att din mamma säger att du ska det, för att det är bra för dig. Det är samma sak här. Det är bara någonting du måste göra för att må bra: Var noga med rutiner och hygien, laga god mat ibland även om du inte orkar eller har lust.
Hur gör du själv?
– Jag ser på tv-serier med varierat innehåll, ett tips är ”Deli crime” som var otäck och intressant. Jag lyssnar på musik, tar mig an olika projekt och ser till att vara utomhus i dagsljus. Jag har också blivit mer aktiv på Facebook.
Elin beskriver hur hennes liv vänts upp och ner under corona, medan en kille på landet hade en i princip oförändrad vardag. Är deppiga coronasinglar ett storstadsfenomen?
– Intressant tanke. Människor på landsbygden har kanske fått mer träning i att hantera brist på stimuli och blivit bättre rustade för isoleringen.
Bristen på oxytocin då, hur ska vi kompensera för den?
– Klappa alla hundar du går förbi, men fråga först!