Mitt i Upplands Väsby

Ele­gi över en ban­dykeps

- AR­NE HÖÖK Gäst­krö­ni­kör, tid­nings­mur­vel och stock­hol­ma­re, job­ba­de ti­di­ga­re på bland an­nat Af­ton­bla­det i 25 år. Motala Municipality · Vetlanda Municipality · Kevin Jonas

Många li­der av den so­ci­a­la di­stan­se­ring­en un­der pan­de­min. Men finns det någ­ra som li­der mer än vi – ban­dykep­sar­na?

Zin­kens­damm en vin­ter­kväll för typ tio år se­dan kun­de va­ra full­sat­ta läk­ta­re och över 6 000 åskå­da­re. Ham­mar­by i stän­dig topp­strid ” Tom­ten!” är där, nya öl­täl­tet båg­nar av ban­dy­vän­ner. He­la Sö­der glö­der – och för ett par tim­mar är Zin­ken (ald­rig med s på slu­tet!) Stock­holms varmt dun­kan­de hjär­ta.

Men det är många med­gångs­sup­port­rar, och när åren går och Mo­ta­la häl­sar på i ett surt dugg­regn som gör isen tvål­mjuk, då är det ba­ra vi där.

Pen­sio­nä­rer, 60-plus­sa­re, än fler 70-plus­sa­re, många över 80. Knappt fyr­siff­rigt på läk­tar­na ibland, och vi tän­ker, det är vi! Kep­sar­na, som hål­ler Stock­holms ban­dy vid liv på Zin­ken!

I år är det än vär­re. Läk­tar­na lig­ger öde, trots att det är kall­vin­ter och isen hål­ler två ful­la halv­le­kar. Max åt­ta (8!) i publi­ken.

Sam­ti­digt slår pan­de­min med tung lie i kep­s­le­den, det dör folk till hö­ger och väns­ter. Hur ska det gå för Stock­holms­ban­dyn?

När jag skri­vit det ring­er jag Jon­na Ny­man, an­sva­rig för Ham­mar­bys ban­dy­sko­la – hur har ni det?

”Jodå” sä­ger Jon­na, ”det var ju sorg­ligt när stan smäl­te isen på Zin­ken, men nu är vi på gång igen! Runt 220 ung­ar an­mäl­da till skrid­sko- och ban­dy­trä­ning, på sön­da­gar­na bru­kar det va­ra 120 som kom­mer till ban­dy­sko­lan!”

”Det är som om pan­de­min stängt så myc­ket, så tryc­ket på vår verk­sam­het har ba­ra ökat!”

” Vill du för­res­ten kom­ma och kol­la mat­chen mot Vet­lan­da ikväll? Jag har fått ett spon­sorå­ter­bud så du kan få en plats på läk­ta­ren.”

”Den sto­ra ut­ma­ning­en vi står för i ban­dyn är att bli av med gubb­stäm­peln.”

Jag tac­kar gu­dar­na och går gi­vet­vis. Vi är nog kep­sar el­ler halv­kep­sar al­la åt­ta på åskå­dar­plats.

Klac­ken står på pal­lar bakom mu­ren på Kruk­ma­kar­ga­tan, vad kan de va­ra, 20 styc­ken? Men det är många boll­kal­lar, bå­de poj­kar och flic­kor. I pa­u­sen kom­mer Carl Eriks­son, 7, in i spon­sor­lo­ka­len och häl­sar på mur­veln. Carl går förs­ta året i ban­dy­sko­lan.

Då tän­ker jag på vad Jon­na Ny­man sagt ti­di­ga­re i te­le­fon: ”Ung­ar som vill spe­la är det ing­en brist på. Den sto­ra ut­ma­ning­en vi står för i ban­dyn är att bli av med gubb­stäm­peln. ”

Jag ler ge­ne­rat in­för Carl och in­ser den grym­ma san­ning­en. Pan­de­mi el­ler in­te, vi kep­sar dör ut. Med port­föl­jer, plun­tor och 4-2-4 öl vid match och allt tjafs om Ro­sa och Jo­nas Claes­son och Lef­fe Fred­blad.

Och jag vi­ker för all fram­tid ner min keps på Zin­ken, och hyl­lar Stock­holms ban­dys fram­tid – i Carl, 7.

 ??  ??
 ?? FOTO: AR­NE HÖÖK ?? UT­AN KEPS. Carl, 7, Stock­holms­ban­dyns fram­tid.
FOTO: AR­NE HÖÖK UT­AN KEPS. Carl, 7, Stock­holms­ban­dyns fram­tid.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden