Föräldrarna erkänner om regler för barn: ”Har nog blivit lite slappt.”
”Bra när elever står på led och hälsar på läraren. De blir sedda”
Hur ska föräldrar kunna stötta barnen om de inte får veta vilka läxor de har? ”Skolan borde ställa högre krav, men också kommunicera bättre”, tycker pappan Jawed Nourzai. Paret Lotta och Martin medger lite motvilligt att regler är bra.
När Sara Nourzai, 15, beskriver sin kommunala skola i Bredäng där hon gått i snart tio år låter det som en dröm av ordning och trygghet.
– Lärarna har alltid varit tydliga med vilket beteende som är ok och var gränserna går. Ända sedan lågstadiet har klassen fått belöningar om vi sköter oss. Det gör att vi håller ordning själva. Och vi hjälper varandra så att alla ska må bra, säger Sara.
Hennes pappa Jawed är uppvuxen i en läkarfamilj i Kabul och jobbar som plåtslagare på en bilverkstad. Mamma Zarifa, också från Kabul, är undersköterska. De bjuder på te hemma i radhuset i Bredäng och utstrålar en stilla stolthet över sitt föräldraskap.
Det går bra för barnen i skolan. På fritiden spelar de basket, tränar karate och hinner dessutom med musiklektioner i fiol och cello.
Jawed Nourzai tycker att föräldrarna i området generellt tar ansvar och drar åt samma håll som skolan. Att familjer har olika regler hemma ser han inte som något problem alls.
– Alla barn är ju olika och föräldrarna måste själva få bestämma vad som blir bäst. Nästan alla gör så bra de kan, säger han.
Men kraven från skolans sida, både på elever och föräldrar, borde ändå kunna vara högre, tycker Jawed Nourzai. Och det kräver att skolan kommunicerar tydligare, menar han:
Idag bestämmer barnen själva om de vill göra läxorna eller få läxhjälp efter skolan.
– Idag bestämmer barnen själva om de vill göra läxorna eller gå till läxhjälpen som ordnas efter skolan. Om lärarna var strängare skulle det öka motivationen. Och föräldrarna borde få veta direkt om barnet behöver extra stöd.
En gång hittade Jawed och Zarifa flera veckors läxor undangömda bakom bokhyllan i barnkammaren.
– Om föräldrarna får tillgång till skolmaterialet kan de vara mer delaktiga och ta större ansvar. Då skulle alla barn få mer lika chanser.
– Men det verkar finnas lite av en norm att man inte ska tvinga barn eller vara för sträng. Och då anpassar sig folk och gör kanske inte sitt bästa, menar Jawed Nourzai.
I en hyreslägenhet i andra ändan av Bredäng bor paret Lotta Berntzon och Martin Karlsson med barnen Mika, Jori och Kira.
Martin är skateboardlärare och Lotta kommunal miljöhandläggare. De har konstaffischer på väggarna, politisk litteratur i bokhyllan och tvättkläder i soffhörnen.
– När barnen började i Montessoriskola tyckte vi först att ”oj vad mycket stränga regler”, berättar Lotta Berntzon.
– Men sen upptäcker man mer och mer att det är ganska bra: att man står på led när skoldagen börjar och tar läraren i hand. Det blir en annan slags ordning om alla barn har mött lärarens blick och känner sig sedda, säger hon.
Hemma skulle det inte heller skada med tydligare regler, tycker Lotta: att säga tack för maten, komma till matbordet första gången man ropar, plocka undan efter sig och hänga upp kläderna.
– I en drömvärld vill man ha det väldigt fritt. Men vi har nog varit lite för slappa. Det gör bara att man får det jobbigare själv som förälder, säger hon.