Väsbybon Mustafa utvisas om han inte ordnar fast jobb.
21-årige Väsbybon en av tusen unga i länet som omfattas av gymnasielagen
● Mostafa Ahmadi måste hitta ett jobb före sommaren. Annars tvingas han lämna Sverige. Nu får han och andra unga som omfattas av gymnasielagen hjälp av etablerade stockholmare. Målet: Att nya kontakter ska ge fasta jobb – mitt i coronakrisen.
Mostafa Ahmadi gick ut gymnasiet strax före jul. Sedan dess har han sökt mer än hundra jobb. Häromdagen var han på sin första intervju. Får han jobbet som städare på pendeltåget betyder det inte bara lön på kontot och en fot in i yrkeslivet. Det är innebär också att han får stanna i Sverige.
– Jag är utbildad barnskötare men jag söker jobb som vad som helst och inte bara i Stockholm utan i hela
Sverige. Jag har sökt på lager, hotell och restaurang men på grund av corona har hela arbetsmarknaden blivit förstörd, säger Mostafa Ahmadi.
Ett halvår på sig
Han kom till Sverige 2015 sedan han lämnat kriget i Afghanistan med sin mamma, pappa och syster. Tillsammans tog de sig till Iran. Därifrån reste Mostafa själv över Medelhavet, genom Öst- och Centraleuropa till Sverige med hopp om att få stanna och försörja sin familj. Då var han 16 år.
Liksom många andra ensamkommande barn som kom 2015 hann Mostafa fylla 18 år innan Migrationsverket avslog hans asylansökan. Därför omfattas han av den nya gymnasielagen som ger ungdomar rätt att gå klart gymnasiet, trots att de saknar asylskäl.
Vill de stanna i Sverige efter det måste de hitta ett fast jobb eller ett jobb som varar i två år. De har sex månader på sig. Nu har halva tiden gått för Mostafa.
– Stressen påverkar mig både psykiskt och fysiskt. Mina vänner säger att jag pratar i sömnen och gnisslar tänder. Jag kan inte koncentrera mig. Jag har inte bara ansvar för mig själv utan också för min familj, säger han.
För att stötta unga som Mostafa har den ideella organisationen Nya Kompisbyrån dragit igång ett utbildningsprogram där de matchas med etablerade svenskar som kan dela med sig av sina kunskaper och, framför allt, sina kontakter.
”Del av hans kontaktnät”
Amanda Hardmeier, som till vardags jobbar som ekonom, har varit coach i den första utbildningskullen.
– Jag har både kunnat bidra med kunskaper inom ekonomi men också fungerat som ett bollplank och ett stöd åt ungdomarna. Jag och Mostafa har till exempel hörts även efter utbildningen för att bolla frågor inför hans jobbintervju. Jag har blivit en del av deras kontaktnät helt enkelt, säger hon.
Enligt Nick Doggen, projektledare på Nya Kompisbyrån, omfattas runt tusen ungdomar i länet av gymnasielagen och som på kort tid måste hitta arbete. Han ser ett extra stort behov av stöd för gruppen under coronakrisen som slagit hårt mot de branscher som ofta är ungas väg in på arbetsmarknaden.
– Nu försöker vi utöka deras kompetens och nätverk med hjälp av civilsamhället och näringslivet. De flesta ungdomarna har bott här i sex till sju år och har skapat sig ett liv här. Att de tvingas lämna landet för att de inte hittar ett jobb under pandemin känns väldigt orättvist, säger Nick Doggen.
Har sökt på lager, hotell och restaurang men hela arbetsmarknaden har blivit förstörd.
Vill inte återvända
Mostafa är glad för stödet han fått i sitt jobbsökande och tycker att de nya kontakterna har gjort honom mindre ensam. Han har en andra intervju inbokad på ett städ- och flyttbolag.
Att som hazar återvända till Afghanistan ser han inte som ett alternativ.
– I Iran säger de att vi ska tillbaka till Afghanistan. I Afghanistan tycker de att hazarer ska bo i Kina eller Mongoliet. Jag har växt upp som flykting. Hela tiden måste jag flytta. Jag känner att Sverige är mitt land men samtidigt känner jag mig landlös, säger Mostafa Ahmadi.