#ETTSTHLM. ”Ramadan är en av de få gångerna islam framställs som något trevligt.”
RELIGION. Fel att tro att varannan svensk hatar islam, säger forskare
– Alltså, folk bryr sig inte så mycket. Det har blivit så vanligt. Jag tycker inte att det är något problem att leva som muslim i Stockholm. De allra flesta visar respekt, säger Ahmed Al-Khersan.
Han driver tobaksbutiken vid torget i Farsta Strand och får ibland frågor från kunder om ramadan, fastemånaden som pågår sedan den 13 april.
– Folk kan undra hur länge man n behöver gå utan mat och liknande. .
Men jag märker väldigt sällan av någon islamofobi. Både min fru och min dotter bär sjal och de upplever inte heller något problem, säger Ahmed.
Mätningar visar att cirka hälften av Sveriges befolkning har negativa attityder till islam. Storstadsbor och yngre är minst kritiska.
– De som är uppvuxna med mångfald och träffar muslimer i vardagen har ofta mer positiva associationer än de som bara får sin bild från medierna, säger Simon Sorgenfrei, docent och föreståndare för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet på Södertörns högskola.
– Det gör skillnad att ha konkreta, meningsfulla uppgifter som man ska lösa tillsammans, på jobbet, i skolan eller fotbollslaget. Det avdramatiserar olikheterna och gör att man mer ser till det gemensamma, tillägger han.
Simon Sorgenfrei framhåller att attitydmätningarna inte ska tolkas som att hälften av alla svenskar är islamofober.
– Sedan 1800-talet har Sverige utmärkts av en stark sekularisering och de flesta tycker att religion ska vara en privatsak. Idag ä är islam en mycket synlig religion o och flera som uttrycker negativa attityder är nog generellt skeptiska till religion.
– Många förknippar också islam till de senaste decenniernas terrordåd, men behöver inte tycka illa om muslimer överlag, säger han.
Under körsbärsblommorna i Kungsträdgården picknickar väninnorna Mira Lindgren och Kajsa Hällegårdh.
– Jag har en familj ovanför mig som firar ramadan. Det gör mig glad att höra att de är glada, säger Mira.
Båda är troende kristna och säger att de på många sätt har lättare att känna samhörighet med muslimer än med icke-religiösa svenskar.
– Sekulära svenskar har inget språk för att prata om det existentiella. De förstår inte nyanserna kring vad det innebär att tro. De blir illa till mods om någon nämner Gud. Där har vi och muslimer väldigt enkelt att förstå varandra, säger Mira Lindgren.
Väninnorna menar att majoritetens religiösa okunskap banar vägen för dem som vill sprida förenklade och skeva tolkningar.
– Man framställer det som något hemskt att underkasta sig Gud. Men det gör ju vi kristna också. Det betyder inte att vi inte har en fri vilja. Snarare att man väljer att leva för någonting mer än sig själv, att vilja leva i kärlek, säger Kajsa Hällegårdh.
På torget i Farsta Strand möter vi Tina från Skogås som jobbar som väktare. Hon ger exempel på gnissel som kan uppstå:
– Vi hade en extraanställd som ville få ledigt för att kunna be under arbetstid. Det gjorde att han inte kunde göra jobbet. En annan ville inte ta mig i hand för att jag är kvinna. Då känner man sig lite förnärmad.
Tina säger att folk självklart måste få tro på vad de vill, men att kontrasten skapar misstro.
– Jag tror inte det handlar om hat. Mer att vi i Norden tycker det är lite konstigt med folk som följer en abstrakt, yttre makt som man inte ser och inte kan påverka, som talar om för en hur man ska tänka och klä sig. Det känns märkligt, säger hon.
Och om man är styrd av en yttre idé, utanför den vanliga politiken, då ökar risken för extremism, menar Tina.
– Det gäller alla slags grupper. Då är det bättre att tro på kärleken, tycker jag.
Vi tycker det är lite konstigt att följa en abstrakt, yttre makt som talar om för en hur man ska tänka och klä sig.