Simon Bergstrand
De blivande kockarna räknade med att jobberbjudandena skulle hagla över dem. I stället väntade en bransch i kris och arbetslöshet.
– Var ett helvete, säger Simon Bergstrand.
Restaurangskolornas studenter brukar kunna välja och vraka mellan jobb på Stockholms krogar. Men inte det här året. När sommarjobbet i köket på Ulla Winbladh tog slut klev Simon Bergstrand ut i en lång period av arbetslöshet.
– Jag jobbade stenhårt i tre månader för att få in en fot där och det gick jättebra. Jag ville verkligen jobba, skaffa lägenhet och bli vuxen men i september var det slut, säger han.
Under hösten sökte han mängder av jobb, inte bara som kock.
– Jag tänkte att jag får sätta min dröm på paus och sökte jobb i butik, som brevbärare och lagerarbetare. Det var ett helvete. Jag kan inte ens räkna hur många jobb jag har sökt, säger Simon.
Under tiden bodde han kvar hos sin mamma men i februari i år lossnade det när Simon både fick ett jobb på ett fik och chansen att hyra en lägenhet i andra hand i Farsta med sin bästa kompis.
Ser lite ljusare ut nu
Tyvärr blev kaféjobbet kortvarigt, redan i april meddelade arbetsgivaren att han inte hade råd att ha kvar Simon. Men han tycker ändå att det ser ljusare ut nu än i vintras. Han har hunnit ta körkort, träffat en flickvän och har inte gett upp hoppet om kockkarriären.
– Det är det här jag vill göra, även om jag kanske får ta ett annat jobb emellanåt. Jag hoppas att vaccineringen flyter på och att folk blir friska så att det verkligen kan bli bättre nästa år. Tyvärr känns det här året redan förlorat.
◗
◗
◗ Stockholms hotell och restaurangskola.
Söker jobb som kock.
Cecilia Palmqvist
Just nu är kocken Simon Bergstrand arbetslös men han tycker trots allt att läget på arbetsmarknaden känns lite mer hoppfullt jämfört med i vintras då han också sökte jobb.
De gamla gymnasiekompisarna har glidit ifrån varandra och chanserna att träffa nya vänner har varit få.
Den sociala distansen har varit tuff under ett år då vuxenlivet skulle börja, tycker Cecilia
Palmqvist.
var
v börja
Pa
Cecilia Palmqvist var skoltrött och ville ta ett sabbatsår, tågl luffa genom Europa, å åka en sväng till USA, jo jobba och tjäna egna pen pengar. Men resorna ställdes tälld in och trots ett intensivt jobbsökande fick Cecilia inga svar.
Hon är tacksam att hen
Cnes föräldrar har kunnat stötta henne ekonomiskt och att hon har fått bo kvar hemma medan hon läst ett par strökurser. Men att hon varken har arbetat eller börjat studera på riktigt har gjort att tillfällena att lära känna nya människor har varit få.
Samtidigt har vännerna från gymnasietiden hörts allt mer sällan och även om hon har varit mycket tillsammans med sin pojkvän har den sociala distanseringen varit svår, tycker Cecilia.
Glidit ifrån varandra
– Det sociala livet är det som förändrats allra mest det här året och det som påverkat mig mest under pandemin. Helt ärligt har jag inte så många vänner nu. Det är nog ganska naturligt att man gör olika saker och glider ifrån varandra efter gymnasiet men det har inte riktigt gått att träffa nya vänner på grund av coronan, säger hon.
Under våren har hon pluggat inför högskoleprovet. Målet är att komma in på en arkitektutbildning i Malmö i höst. Just nu förbereder hon flytten.
– Stockholm känns för stort för mig och det känns svårt att komma in på utbildningar och att få jobb. Jag har alltid tänkt att det vore bra att flytta härifrån och så blev jag förälskad i Malmö.