Vad kommer mina barnbarn vilja veta?

PÅ SEMESTERN SKA JAG FÖRSÖKA BADA MINST FEM GÅNGER. Mvh badkrukan.

För några helger sedan var jag hemma hos farmor och farfar på fika. Efter en kopp te och något fler bullbitar kom vi in på det kanske finaste en pensionär har: minnen.

Farmor berättade om när de flyttade till ett konfliktdrabbat land i Asien i ett år. Historien har jag hört flera gånger förut, men det som var intressant var att jag den här gången lyssnade med andra (äldre?) öron.

Vägtullar, utegångsförbud och farfar som träffade politiker berörde mig inte när jag var tio år. Då var jag mest förskräckt när jag fick höra att de varit tvungna att ge bort sin labrador till en annan familj inför flytten.

Men när jag lyssnade den här gången lät det annorlunda. Farmors upplevelser pusslades ihop med det jag själv läst om landet på senare år. Något som gjorde berättelsen så mycket mer levande. Ja, nästan som att jag själv var där.

När jag lyssnade den här gången lät det annorlunda.

Kanske är det ett ålderstecken (jag är ju ändå hela 27 år), kanske är det bara så det fungerar med berättelser? De vrids och vänds på, och ter sig aldrig likadana.

Undrar om det här innebär att jag när jag själv får barnbarn barnbar kommer behöva upprepa mina erf erfarenheter om coronapandemin som lamslog världen 2020. De kanske lyssnar med ett halvt öra när de är 1 15, men med båda öronen när de är 3 35?

Elle Eller så hakar de upp sig på faktu faktumet att hela Sveriges första re reaktion på pandemin var att köpa toapapper. Och tja, det är ju faktiskt också en rätt fascinerande historia.