”Precis som under skolåren är vi åter inmurade i årskullar”
Förhoppningsvis är vi framme vid studenten i höst.
Men är inte
han 86:a!?” En kommentar från en vän under min skoltid (någonstans mellan högstadiet och gymnasiet). Hen har just förfärats över att vår jämnåriga vän uttryckt varma känslor för en kille som är ett par år yngre. Vid den här perioden i livet är nämligen födelseåren höga murar som endast ett fåtal lyckas ta sig över. Vi som är födda samma år är en starkt sammansluten grupp som utesluter och utesluts utifrån det simpla kriteriet årgång.
Det är självklart, givet och enkelt.
Men efter studenten börjar årsindelningen sakta men säkert suddas ut.
Åldersspannet blir större i takt med att åren går. Vi väljer umgänget efter person snarare än födelseår. Yngre eller äldre? Sak samma!
Men. Så kom pandemin
och snart stod vi där igen. Precis som under skolåren är vi åter inmurade i årskullar utan möjlighet att komma ut.
Kanske motvilligt, men likväl tvunget, umgås vi med varandra utifrån ålderskategorier. Friheten att röra sig i samhället är mer eller mindre beg begränsad ä sad av det år vi föddes. Väntan på vaccin är lång eller kort beroende på åldersgr åldersgrupp.
Inde Indelningen är självklar, motiverad, en enkel – och tröttsam.
Förh Förhoppningsvis är vi framme vid student studenten i höst så att vi sakta men sä säkert kan umgås med den vi
vill igen – oavsett ålder.