Semesterbostaden var ett horror house
SNART HÖST. Inte riktigt redo för det...
TMen bilderna var ju så fina.
axin stannar utanför ett jättekomplex. Det är becksvart ute, dålig känsla i kroppen. Receptionen är ett rangligt bord. Lysrör i taket, några trasiga. En heltäckningsmatta som luktar illa. Och så där vid hissen – en man med glada ögon och generöst leende. Vi är rejält försenade och hyr man via Airbnb är det förknippat med extra avgift. Den vänlige mannen säger att vi inte ska bekymra oss om det.
Vi går genom trånga mörka korridorer, passerar gallergrindar och några män som ser ut att dela på en joint. Trängs i en trött hiss som gnisslar. Försöker le.
Själva lägenheten ser i alla fall nästan ut som på bilderna, i vissa vinklar.
Mannen har ställt fram vin, choklad och kaffe. Så trevlig att jag blir frustrerad. Hur ska jag nu kunna klaga på att allt inte uppfyller förväntningarna?
Nästa dag går vi till poolområdet. Rätt ok, förutom de barska badvakterna som aggressivt blåser i sina visselpipor. ”Inga glassar vid poolen!” ” Ta bort kaffekoppen” ”Ge hit bollen!” Barn skriker och gråter. Jag känner mig lite trött.
Jag ska tala klarspråk. Min bokning av lägenheten i La Bocca utanför Cannes var ett fiasko. Barnen sammanfattade området med: ”Jätteläskigt.” Men bilderna var ju så fina. Recen Recensionerna då? En jäkla massa kärlek till den vänlige uthyraren. Jag dubbelk dubbelkollar och hittar till slut: ”Jättekomp Jättekomplex som omgående borde renoveras.” Hur som helst. Snart är det tack och hej till detta horror house. Res Resan går vidare till Alassio. – Blir det d bättre där mamma? – Ja! T Titta på bilderna! Jättefina!
–H Har du läst recensionerna? – Jorå, eller lite grann. Kollar Ko ordentligt när vi sitter på tåget...