Underskatta inte ett hej och ett leende
GLAD. Känner mig pepp på att tacka busschaufförer och le mot främlingar framöver. Och nej, jag är alltså inte galen, bara inspirerad av trevliga medmänniskor på andra sidan Nordsjön.
HEtt hej eller tack kan bli ett sätt att stanna upp i allt vardagsjäktande.
ej, hur har din dag varit hittills? Hur kan jag hjälpa dig? Kan jag göra något mer för er? Artighetsfraserna fullkomligt haglade när jag var på en välbehövlig semester i post-valtider häromveckan.
Jag hade inte varit utomlands sedan före pandemin, så att befinna sig i Skottland blev något av en kulturell chock, om än i positiv bemärkelse. Folk var nämligen så otvunget trevliga!
Ta till exempel den gamla kvinnan med käppen vi nästan snubblade över för att vi var uppe i ett samtal, som i stället för att ilskna till log och inledde en konversation.
Eller att det var kutym att tacka busschauffören när man klev av bussen. Plötsligt mötte man blickar, sa tack tack och önskade varandra en trevlig dag, i stället för att bara kliva av, inne i sin egen bubbla.
Något så enkelt som ett hej eller tack kan bli ett sätt att stanna upp i allt vardagsjäktande.
Det finaste var nog g ändå det jag fick återberättat för mig efter att min kille besökte en pub. När sällskapet intill skulle s gå la kvinnan sin hand på hans och önskade honom en trevlig kväll. Utan att de ens pratat tidigare. Min kille tog upp med killen i baren att folk i stan var så vänliga. vä Hans svar:
–D Det är viktigt att vara trevlig när världen värl ser ut som den gör.
Jag kan bara instämma.