THREE PEAKS CYCLO-CROSS – I KORTA DRAG
Start och mål: Helwith Bridge i södra delen av Yorkshire Dales National Park.
Sammanlagd sträcka: 61 kilometer
Antal kilometer på asfalt: 28
Antal kilometer offroad: 33
Antal kilometer som går att cykla: 6–8
Datum:
Sista söndagen i september. I år är loppet inställt. Nästa upplaga är planerad till söndagen den 26 september 2021.
Anmälan: Öppnar på nätet i juni 2021.
Läs mer här:
3peakscyclocross. org.uk/
och ansträngningsgraden, och kunna rulla sakta ett tag innan det går uppför igen, så tror du fel. För är det något man lär sig efter klättringen uppför Ingleborough, så är det att man bör passera så många som möjligt innan nästa stigning börjar. Då slipper man nämligen trängas nästa gång det går uppför och nedför igen.
Strapatserna avlöser varandra
Problemet är att denna taktiska idé har alla de andra mer än 600 deltagarna också fått. Samtidigt är det lättare sagt än gjort att passera andra cyklister även på ”snällare” underlag: dalarna i Yorkshire Dales är rena vindtunnlarna, och om du inte har sidvind så har du motvind. Så efter att du sprungit med din cykel uppför halkiga lerstigar, och sedan slirat på väg utför på en cykel som definitivt inte är gjord för underlaget, väntar nu en landsvägssträcka fullt i klass med en Tour de France-etapp – på en lerig terrängcykel!
Det är således med en bisarr lättnadens suck som man viker av från asfalten, korsar en av alla färistar och återigen befinner sig i terrängen. Nu väntar en klättring upp till loppets högsta punkt, Whernside, 728 meter över havet. Stigningen består mestadels av svårframkomliga kalkstenssteg som det inte går att cykla över. Cyklarna måste därför bäras ännu en gång av deltagarna som oförtröttligt fortsätter uppför mot toppen.
När toppen äntligen är nådd sveper vinden återigen emot deltagarna med full kraft. Höjdryggen, som nu ska passeras innan framhjulen åter vänds nedåt mot loppets andra långa utförslöpa, är en av de vackraste delarna av loppet. De flesta orkar dock inte njuta av vyerna och den makalösa utsikten. Efter ännu en halsbrytande utförskörning mot botten av Whernside vänder vi tillbaka mot mållinjen med hård asfalt under däcken. Men ... strapatserna är inte över riktigt än, för nu väntar loppets sista stigning: Pen-y-ghent.
Till skillnad från de andra topparna kan denna delsträcka faktiskt köras i stort sett hela vägen upp till toppen. I verkligheten är det dock extremt svårt att lyckas med det. Saken är nämligen den att den sista backen är en ”fram och tillbaka-sträcka”, och cyklisterna kör således i båda riktningar på samma stig. Det räcker med andra ord inte med att bara koncentrera sig på att hålla ett tempo som är högt, men som samtidigt gör att man inte kör omkull med cykeln. Man måste också konstant hålla koll på om det kommer en cyklist i full fart utför – rakt emot. Om det gör det måste man blixtsnabbt komma underfund med om cyklisten har nog bra kontroll på sin cykel för att inte krocka med dig – eller om du genast måste flytta på dig.
Här gäller det också att komma ihåg att vi befinner oss i England där det råder vänstertrafik. Såvida du inte är en av alla de cyklister som är så trötta i fingrarna och armarna att både styr- och bromsförmågan är borta, och den enda kraft som finns kvar är tyngdkraften. De som är på väg utför har (inte minst pga. sin höga fart) förkörsrätt och de måste man därför se upp för.
Utförslöpan från Pen-y-ghent är – bortsett från alla väjningar och enstaka sammanstötningar – den snabbaste av de tre, och leder cyklisterna ned till det sista
Dina underarmar och händer darrar konstant av kramp när du håller i bromshandtagen ...
Den 28-årige australiensiske proffscyklisten Lachlan Morton
tillbringar normalt sin arbetstid på två hjul genom att kämpa om en plats i de stora etapploppen, t.ex. Spanien runt och Giro d’Italia.
Men 2019 fick han chansen av sitt amerikanska cykelstall
EF Education First,
att byta ut racercykeln mot bredare däck i projektet ”Alternativ kalender”, där han deltog i flera udda cykellopp, bl.a. Three Peaks Cyclo-Cross. Lachlan hade aldrig kört ett cykelcrosslopp förut när den 180 cm långa och 62 kilo tunge (eller rättare sagt: lätte) cyklisten fick mäta sina krafter i den tuffa brittiska terrängen. Han tog sig dock i mål som fyra, och väl i mål kommenterade han torrt: ”Det var rena kaoset. Men vilket kaos! I vanliga fall kan man förbereda sig inför ett lopp genom att köra liknande lopp. Men det här loppet kan du inte förbereda dig inför. Det måste upplevas först ...”