EN 427 MIL LÅNG CYKELTUR
Medan hans kolleger hade fullt upp med att hålla koll på sina wattmätare och köra de sista intervallerna för att finslipa formen, drog den 30-årige proffscyklisten iväg på sitt hittills längsta cykeläventyr: en solocykeltur från hemmet i Valby utanför Köpenhamn upp till Nordkap. Han cyklade på en tung lådcykel och med sig hade han tält, sovprylar, ombyteskläder och en het önskan om att få svar på om det överhuvudtaget fanns någon framtid för honom som proffscyklist.
Inför avresan hade han råkat ut för flera motgångar. Efter att ha kört omkull i februari gick han i slutet av mars igenom en diskbråcksoperation, och sedan satte coronapandemin käppar i hjulen för hans arbetsgivare, cykelstallet Riwal Readynez. En sommarcykeltur runt Danmark med hustrun var inplanerad som ett välkommet avbrott, men hon forskar om coronavirus och tvingades med kort varsel ställa in sina planer. ”Då cyklar jag ensam till Nordkap,” var hans första tanke. Som han sedan följde.
Varför drog du iväg på din resa?
Jag ville pröva mina gränser. Inte bara på cykeln där jag tvivlade på om min kropp överhuvudtaget skulle orka. Men också inne i mig själv. Våren hade varit turbulent, och jag var tveksam till om jag fortfarande hade det i mig. kände jag mig omotiverad att hålla på med cykling. Och jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle fortsätta cykla. De tankarna är borta nu.
Vad har du lärt dig som du har användning för framöver?
Jag har fått en annan inställning till hur det är att köra ett cykellopp. På min cykelresa fick jag själv köpa mat, leta upp rätt vägar, hitta en plats att sova på och ha koll på alla prylar. Det står i skarp kontrast till livet som proffsidrottare. När jag deltar i ett cykellopp så får jag hjälp med allt. Maten står klar, mina saker packas ned av andra och jag transporteras till starten. Allt följer en exakt plan.
Det låter lyxigt. Är det inte just så det ska vara?
Jo. Det är bara lite farligt om du bara kan fungera när allt går precis som du tänkt dig. Många proffscyklister kan t.ex. inte tänka sig att köra en cykeltävling om de inte får pasta till frukost. Men vad händer den dag det serveras ris på tallriken? Kan man inte vinna då? Självklart kan man det, för cykeltävlingar vinner man om man tror på sig själv – inte pga. yttre faktorer. Jag har blivit påmind om att jag i grund och botten är en bra cyklist eftersom jag klarar av att sitta på sadeln och kämpa – oavsett vad som händer runt omkring mig.