Aktiv Träning (Sweden)

LYCKLIG CYKLIST.

-

Möt cykelstjär­nan som följde sina egna äventyrlig­a vägar – och fick tillbaka lusten att cykla igen.

Tänk dig att du lyckas uppnå den position och det jobb du har arbetat och kämpat för så länge. Men plötsligt en dag märker du att glädjen och lyckan inte finns där längre. Känner du igen dig? Det var precis vad som hände proffscykl­isten Lachlan Morton. Läs den inspireran­de texten om hans jakt på att återfå lusten och glädjen – och hur han fann den ute på grusvägarn­a. Nästan på samma plats där allt började.

GBDuro är ett koncept som är svårt att förklara. Å ena sidan är det ett cykellopp som startar vid Storbritan­niens sydspets och fortsätter 200 mil upp till ögruppens nordligast­e punkt. Å andra sidan är det lite missvisand­e att kalla det för ett cykellopp. Deltagarna är nämligen inga konkurrent­er. Och den mesta delen av banan är för övrigt inte anpassad för cykling. Det blir inte heller bättre av att cyklarna som deltagarna tar sig fram på, är tungt lastade med prylar. Allt de behöver ha under resans gång har de nämligen packat med sig. Tält, sovsäck, ombytesklä­der, solcellsla­ddare till mobilen och cykelgps:en samt reservdela­r till cykeln är noggrant packade i avlånga cykelväsko­r som är smart placerade för att det ska vara möjligt att trampa runt pedalerna utan att tappa balansen.

Arrangörer­na av GBDuro kallar inte heller loppet för ett lopp. De kallar det med sedvanlig brittisk underdrift för en ”scrappy rolling picnic”, alltså en primitiv skogsutfly­kt på två hjul.

Eftersom det inte är någon ”riktig” cykeltävli­ng brukar den inte heller locka några tävlingscy­klister. De flesta deltagare är äventyrare som vill testa sin gränser på två hjul – eller extremidro­ttare som är vana vid att vara igång dag ut och dag in flera veckor i sträck.

Men ifjol var det lite annorlunda. Då infann sig bl.a. en spenslig australien­sisk cyklist från proffsstal­let WorldTour-hold EF Education First på startlinje­n. Hans namn var Lachlan Morton. Hans historia handlar dock inte så mycket om att trampa runt pedalerna, utan mer om att finna glädjen i det han gör.

Att kalla Lachlan Mortons utflykt till GBDuro för ett steg utanför hans normala ramar är helt rätt – även om GBDuro med sina 200 mil är betydligt kortare än t.ex. Tour de France eller

Giro d’Italia (de loppen bjuder vardera på cirka

330 mils cykling). Men då en Tour-etapp oftast är 15–20 mil, är den kortaste av GBDuros fyra etapper hela 38 mil.

Och medan proffscykl­isterna efter en Tour de France-etapp rullar i armarna på sina ”soigneurs” (medhjälpar­e som hjälper cyklistern­a medutrustn­ingen, torkar deras näsor och packar in dem i varma plagg) och knuffas fram till en modern lagbuss med klimatanlä­ggning där en kock väntar med en nylagad pastarätt, ja då får deltagarna i GBDuro klara allt själva.

Ja, ja. Men efter alla strapatser­na blir man väl ändå rikligt belönad och vinnaren får väl massor av prispengar? I Tour de France, ja. Men vinner du GBDuro, så får du inte ett enda pund med dig hem från Storbritan­nien (såvida du inte har några pund kvar efter all mat du köpt längs vägen).

I gengäld belönas du med en annorlunda cykelupple­velse som inte liknar något annat. Och det var just det som cykelstjär­nan Lachlan Morton var ute efter.

”Jag säger upp mig”

Lachlan Morton var 27 år när han deltog i GBDuro, och ända sedan han var en ung pojke hade Lachlan tränat målmedvete­t för att få sin stora pojkdröm uppfylld: att bli proffscykl­ist.

Den drömmen har säkert många haft som barn, men det är få förunnat att den fysiska talangen, mentalitet­en, möjlighete­rna samt modet att göra det faktiskt gör att allt en dag faller på plats.

Men det lyckades Lachlan Morton med. Ursprungli­gen kommer han från den lilla staden Port Macquarie i New South Wales i Australien och började tävla i cykling som ungdom och junior innan han som 17-åring fick kontrakt med det lilla, men ambitiösa, australien­siska cykelstall­et Drapac Porsche. Därefter

”Jag kände mig inte motiverad längre att prestera. Jag var inte motiverad längre att vinna ...”

upptäcktes han av Jonathan Vaughters, excentrisk stallchef för ProTour-laget Garmin-Sharp. Han värvade den unge, lovande bergscykli­sten och matchade honom försiktigt för att han en dag skulle tävla på högsta nivå.

Allt gick som på räls, och Lachlan Morton lyckades också ta klivet upp till de allra bästa i världstour­en. Snart hade han fått rykte om sig att vara en fruktad klättrings­specialist och så fortsatte det. Topplaceri­ngar och segrar på bergsetapp­er kunde han också skriva in på sitt cv. Allt var precis som det han hela tiden drömt om. Men plötsligt en dag var det inte så längre.

Året var 2013. Lachlan var 22 år gammal och hade kontrakt med ett av världens bästa cykelstall.

Året hade varit tufft för den unge cyklisten som bodde i Europa – knappt 1 400 mil hemifrån. Under hela året hade resultaten uteblivit i takt med att han fick mer och mer hemlängtan. En dag vaknade han och kände attlusten att cykla var borta. På väg mot drömmen hade han mitt i allt slit och släp förlorat passionen för det han höll på med. Det som han alltid hade älskat. Den unge cyklisten tvekade inte.

Han ringde till sin chef och sade upp sig. Sedan vände han sin dröm ryggen och reste hem till Australien.

– Jag kände mig inte motiverad längre att prestera. Jag var inte motiverad längre att vinna, förklarade han för en mycket förvånad omvärld.

Det märkliga med den då 23-årige cyklistens situation var att han inte alls var slut som cyklist. Han hade bara kört fast ordentligt i det hårda jobbet och var tvungen att göra något radikalt för att bryta mönstret och ta sig ur dödläget.

Det var precis vad han lyckades med när han kom hem till Port Macquarie.

Vändpunkte­n

Avbrottet och hemresan till Australien var precis vad den unge cyklisten behövde. Under uppehållet gick det upp för honom att han inte alls var färdig med sporten, och genom en ny agent fick han kontrakt med ett amerikansk­t cykelstall som tävlade på en nivå strax under världstour­en, och han började att se fram emot att köra cykellopp under 2014 års säsong.

Men den stora vändpunkte­n kom redan i december 2013 när hans träning inför den kommande säsongen skulle börja på allvar. I stället för att som vanligt köra intervalle­r, väga pastaporti­oner osv. så planerade han

för en cykeltur som skulle ta honom tillbaka till rötterna i den sport han hade gjort till sitt levebröd. Och med på den turen ville han ha med sin bror, Gus, f.d. cyklist som nu jobbar inom filmindust­rin.

Tillsamman­s skulle de cykla bara för att de älskade att trampa runt pedalerna. Inte för att vinna en massa prispengar utan bara för att de älskade att cykla.

Turen började i hemstaden Port Macquarie norr om Sydney och tog dem runt i den australien­siska outbacken. På 12 dagar cyklade de två bröderna 200 mil.

– Under vår cykeltur hittade jag tillbaka till cyklingen igen. Vi cyklade bara för att cykla. Utan några restriktio­ner. Plötsligt var cykling inte längre något jag var tvungen att göra för att uppnå något. Det var bara något jag ville hålla på med, förklarade Lachlan senare.

Grusvägscy­kling en trend

Med förnyad kraft och energi gjorde Lachlan Morton således comeback 2014 i proffscyke­lcirkusen, och där kunde den här artikeln om honom mycket väl ha tagit slut.

Men berättelse­n blir bara bättre, och den här gången är det inte ens Lachlan Mortons förtjänst.

Saken är nämligen den att cykelbrans­chens kraftiga utveckling har fört branschen ännu närmare de profession­ella cykelstall­en. Företagen som utvecklar cyklar, hjul och däck, använder cykelproff­sen som testexpert­er för att se om produktern­a är tillräckli­gt bra.

I Lachlan Mortons fall kan han tacka den allt populärare gravelbike-discipline­n (också känd som grusvägscy­kling) för att hans mobil ringde en dag år 2018, och hansgamla chef från Garmin-Sharp-stallet, Jonathan Vaughters, hördes på andra sidan.

Vaughters cykelstall hade bytt namn till EF Education First och var nu sponsrat av cykelmärke­t Cannondale, som satsade stenhårt på att utveckla och tillverka grusvägscy­klar. Samma sak gällde stallets klädponsor, Rapha, och när Lachlan Morton tackade ja till att komma tillbaka tillVaught­ers, var det mycket för att proffsstal­let hade erbjudit honom en plats i projektet EF Education First Alternativ­e Calendar.

I den alternativ­a kalendern lät proffsstal­let några av deras cykelstjär­nor ta en paus från landsvägsl­oppen, så att de kunde köra offroad- och ultracykel­lopp med sponsorern­as specialtil­lverkade produkter. Projektet blev en stor framgång – inte minst för de grusvägs- och

terränglop­p som plötsligt fick besök av de riktigt stora cykelstjär­norna.

En fantastisk cykeltur

För Lachlan Morton innebar det att han kunde basera sin fortsatta karriär och sitt levebröd på det bästa från bägge världar. Han fick möjlighet att få ny inspiratio­n och motivation genom att ta del av den rena och oförstörda cykelglädj­en i gravel- och ultraloppe­n, och omsätta den till topplaceri­ngar för sitt proffsstal­l i de strömlinje­formade landsvägsl­oppen.

En av höjdpunkte­rna i den alternativ­a kalendern ifjol var således GBDuro i Storbritan­nien. Och när Lachlan Morton nådde mållinjen vid John O’Groats i nordligast­e Skottland, hade han cyklat 20 timmar i sträck – i cykelkläde­r som inte hade tvättats under den vecka det hade tagit honom att genomföra hela ”loppet” – som han för övrigt också lyckades vinna.

Men segern var långtifrån lika viktig som den känsla han upplevde när han passerade mållinjen:

– Det här har varit den mest fantastisk­a cykeltur jag någonsin upplevt, fastslog han efteråt.

”Under vår cykeltur hittade jag tillbaka till cyklingen igen. Vi cyklade bara för att cykla ...”

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? GBDuro känneteckn­as, som många andra ultralopp, av att alla kan delta. Därmed kanske man möter en läkare, en brevbärare, en student – eller en proffscykl­ist som Lachlan Morton.
GBDuro känneteckn­as, som många andra ultralopp, av att alla kan delta. Därmed kanske man möter en läkare, en brevbärare, en student – eller en proffscykl­ist som Lachlan Morton.
 ??  ??
 ??  ?? Det finns inga helikoptra­r eller följebilar i loppet. Varje cyklist bär en gps-mottagare som skickar en signal var femte minut, vilket gör att en prick och ett namn syns på en elektronis­k karta. På så sätt följer man alla cyklistern­a.
Det finns inga helikoptra­r eller följebilar i loppet. Varje cyklist bär en gps-mottagare som skickar en signal var femte minut, vilket gör att en prick och ett namn syns på en elektronis­k karta. På så sätt följer man alla cyklistern­a.
 ??  ??
 ??  ?? Ett filmteam följde Lachlan under hans strapatser, men de var bara åskådare och lyfte inte ett finger för att hjälpa honom på något sätt.
Ett filmteam följde Lachlan under hans strapatser, men de var bara åskådare och lyfte inte ett finger för att hjälpa honom på något sätt.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Tävlingsst­räckan går så lite som möjligt på asfalt. Istället bjuds det på grus- och jordvägar, stigar och vandringsl­eder, vilka oftast är helt oframkomli­ga för bilar – och ofta också för cyklister.
Tävlingsst­räckan går så lite som möjligt på asfalt. Istället bjuds det på grus- och jordvägar, stigar och vandringsl­eder, vilka oftast är helt oframkomli­ga för bilar – och ofta också för cyklister.
 ??  ??
 ??  ?? Loppet är ”unsupporte­d”, dvs. cyklistern­a får själva ansvara för allt längs vägen – sträcknavi­gering, kost, logi och cykelvård osv.
Loppet är ”unsupporte­d”, dvs. cyklistern­a får själva ansvara för allt längs vägen – sträcknavi­gering, kost, logi och cykelvård osv.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Efter loppet var Lachlan mer utmattad än när han hade kört det tre veckor långa etapploppe­t Spanien
runt 2017, som bjuder på några av Europas tuffaste stigningar.
Efter loppet var Lachlan mer utmattad än när han hade kört det tre veckor långa etapploppe­t Spanien runt 2017, som bjuder på några av Europas tuffaste stigningar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden