”Förut sprang jag mest 3 eller 5 km – och 10 km när det var riktigt långt.

När jag gick med i en lokal löparklubb började jag dock att löpa mer i terrängen och många fler km. När det gäller traillöpning så känns det nästan som att kilometerna flyger fram. Det finns så mycket att se och uppleva under löprundorna, och därför har jag inte haft några problem med att öka längden på mina löppass. Däremot har det varit en större omställning att förhålla sig till all den tid som går åt. De längsta passen på över fyra mil tar lätt en hel dag, och det krävs planering eftersom jag gärna vill behålla mitt sociala liv vid sidan av. Jag tror att grunden till att jag har klarat att ta steget från att löpa korta sträckor till att löpa långt är att jag tar det lugnt. Jag springer för att jag tycker det är kul och vill inte pressa mig för hårt.” Selma Berk Damgaard, 24 år.