Trailskons anatomi

OVANDEL

Materialet är oftast tätare och tåligare än i en vanlig löpsko. Det gör att trailskon blir mer slitstark och smutsavvisande, men att komforten blir lite sämre. Vissa modeller är helt vattentäta, t.ex. de med goretexmembran.

MELLANSULA

När man springer i terrängen och på skogsstigar är behovet av dämpning inte lika stort som på asfalt och betong, och många trailskor har en mer neutral och lägre mellansula för ökad kontroll. Stack är ett begrepp för hur hög mellansulan är, och trenden går mot trailskor med ”tjockare” mellansulor för ökad komfort och energiåtergivning. Det innebär dock också att skon blir högre och att risken ökar för fotledsvrickning i ojämn terräng. Fasta sulor har ofta bättre spänst, men många nya skumtyper är både mjuka och har bra spänst, dvs. de har en effektiv energiåtergivning.

YTTERSULA

Sulan har oftast ett aggressivt mönster med mer eller mindre markanta dobbar riktade åt olika håll och strategiskt placerade mönster, som ger bra grepp på olika underlag. För att greppet ska bli optimalt på blöta, fasta underlag använder tillverkarna speciella gummiblandningar.

LÄST

Lästen i en trailsko är ofta bredare än i vanliga löpskor. Det ökar stabiliteten i terrängen, samtidigt som det hjälper till att styra foten lite mer om man har en tendens att vinkla foten för mycket inåt när man springer.

DROPP

Droppet är skillnaden mellan sulans tjocklek i häl och framfot. Dvs. en 25 mm tjock häl och 20 mm tjock framfot ger ett dropp på 5 mm. Lågt dropp ger bättre kontroll och stegavveckling, men innebär också att belastningen på vader och hälsenor blir högre.