LIVET ÄR INTE BEKVÄMT HELA TIDEN
Namn: Jesper Kenn Olsen, 50 år.
Är tränare för det danska landslaget i ultralöpning. Innehar nationsrekord i 48-timmarslöpning med drygt 33 mil och nordiskt rekord i sexdagarslöpning med 78 mil.
Längsta lopp: World Run, 2 623,2 mil.
Varför springer du ultralopp?
För mig handlar det om nyfikenhet. Jag sprang mitt första maratonlopp som 15-åring. Det var på 1980-talet och då trodde många att man inte klarade av att löpa längre än 4,2 mil. Efter ett par år fick jag lust att springa fem mil, och år 1998 upptäckte jag att det också gick att springa tio mil. Första gången jag sprang en ”tiomilare” var i Frankrike, och jag kom i mål efter 7 timmar och 27 minuter. Det var nationsrekord, men på den tiden var det inte heller så många som sprang så långt.
Hur förbereder du dig inför ett ultralopp?
Den fysiska förberedelsen utgör endast 25 procent. De sista 75 procenten är den mentala biten, och den tränar jag bl.a. genom att leva lite mer obekvämt. I ett ultralopp utsätts man för saker och ting som är svårare än allt annat man möter i sin vardag. De sista dagarna inför ett lopp kan jag därför lägga mig och sova på parkettgolvet eller stänga av värmen därhemma. Det låter kanske konstigt, men det handlar om att vänja sig vid att leva mer obekvämt även till vardags.
Äter du något speciellt inför ett ultralopp?
Nu kom du in på något som kanske är min svaga punkt. Då jag växte upp och tränade var kosten inte så viktig. Jag har därför alltid ätit det jag gillat. Om jag har känt för att äta smågodis så har jag gjort det. Det är självklart bra att äta hälsosamt, och kanske hade jag presterat ännu bättre om jag ätit rucolasallad varje dag, men det hade nog inte gjort mig gladare.
Vad gör du när det börjar göra ont?
Det handlar helt enkelt om att tänka på andra saker. Det gäller att bortse från alla svårigheter. Det kan t.ex. vara bra att lyssna på musik. Inte från början, men senare i loppet kan det vara smart att ha ett ess i skjortärmen. Det kan också innebära att man har en chokladbit i ryggsäcken som man placerat ut längs sträckan, eller så kan någon bekant stå vid en jobbig passage och bjuda på vätska. Det är individuellt vad som funkar – bara uppmärksamheten flyttas.
Vilket är ditt bästa råd för den som vill genomföra ett ultralopp?
Att ha tålamod och vara nyfiken. Välj ett lopp nästa år, och genomför flera långa träningsrundor tills dess. Man blir mentalt stark av träningen, och den mentala biten är viktig. Och så ska det kännas roligt!
”Inför ett lopp kan jag lägga mig och sova på golvet eller stänga av värmen därhemma.”
Stor uppfinningsrikedom
Precis som att antalet ultralöpare ökar, så gäller samma sak för antalet lopp. Många tävlingsarrangörer upplever också att det finns ett stort intresse att pröva på ultralöpning, och därför anordnas många ”nybörjarvänliga” sträckor på fem mil.Även om man definierar ett ultralopp som allt som är längre än ett maraton, bör man gärna löpa fem mil eller längre om man ska komma med i den familj som kallar sig ultralöpare. Om man nu vill testa att springa så långt, så finns det många olika typer av ultralopp att välja mellan – arrangörerna kan nämligen vara mycket kreativa. De flesta lopp genomförs på bestämda sträckor, t.ex. fem eller tio mil, men lopp på 50 eller 100 engelska mil blir allt vanligare. Dessutom finns det tävlingar där man ska löpa så långt som möjligt på tid – ofta 6, 12 eller 24 timmar – och det finns ”flerdagarslopp” som t.ex. det 25 mil långa Marathon des Sables, där man varje dag – sex dagar i rad – springer genom öknen i Sahara på sträckor på 14–91 kilometer.
På senare år har de så kalllade Backyard Ultra-loppen blivit mycket populära. Det är varvlopp, där deltagarna ska springa ett varv på 6 706 meter, så många gånger som möjligt. Varje timme startar man ett nytt varv. När ett varv är avklarat, kan deltagaren vila fram till nästa start. Loppet avslutas när alla löpare utom en har gett upp, alternativt inte hinner tillbaka inom tidsgränsen 60 min. Distansen motsvarar 100 engelska mil dividerat med 24 – man tillryggalägger således 100 engelska mil på 24 tim.
Konceptet lanserades år 2011 av amerikanen Gary ”Lazarus Lake” Cantrell, vilken också ligger bakom det mytomspunna ultraloppet Barkley Marathons. Rekordet för flest varv i ett Backyard Ultra-lopp innehas av amerikanen Harvey Lewis, som år 2021 tillryggalade inte mindre än 85 varv. Det motsvarar 569,98 km, vilket han alltså genomförde på drygt tre dygn och
På senare år har de så kallade Backyard Ultra-loppen blivit mycket populära.
sju timmar. Under den tiden hade alltså Harvey bara möjlighet att vila under den korta tid som fanns mellan det att han kom i mål efter 6,706 km till nästa heltimme, då det var dags för nästa varv.
Bland kvinnorna har amerikanskan Courtney Dauwalter rekordet med 68 varv, vilket motsvarar 455,93 km. Det satte hon år 2020, och precis som Harvey Lewis satte hon rekordet i Gary Cantrells lopp, Big’s Backyard Ultra.
Kvinnorna drar ifrån
Och just kvinnorna är ett kapitel för sig när det handlar om ultralöpning. Ju längre ett lopp är, desto mindre betydelse har nämligen könet för prestationen. Även om de flesta rekord innehas av män, knappar kvinnorna in ju längre sträckan är.
Siffrorna från Run Repeat visar att medan de manliga deltagarna i femkilometerslopp i snitt är 17,9 procent snabbare än kvinnorna, så är skillnaden endast 11,1 procent i maraton. När det handlar om 100 engelska mil (161 km), är männen bara 0,25 procent snabbare än de kvinnliga deltagarna, och i lopp som är längre än 314 kilometer passerar kvinnorna männen. Och det är något som många ultralöpare säkert känner igen. Ultralöpning handlar nämligen mycket om tålamod, och det har kvinnor generellt mer av än män. I ultraloppen är det därför ofta männen som rusar iväg i starten, medan kvinnorna är bättre på att disponera sina krafter. Och när vissa män har bränt sitt krut, springer kvinnorna förbi.
En annan intressant sak med ultralöpare är åldern. Här är det inte de yngre som är snabbast. Enligt statistiken är en ultralöpare som bäst i 40–50-årsåldern. Det beror på att ultralöpning kräver tålamod, lugn och en mental styrka, och det är egenskaper som påverkas av livserfarenhet. Ju fler kriser man drabbas av i livet, desto tuffare blir man. Och i ett ultralopp kan man möta många kriser.
Åldern är alltså inget hinder för ultralöpning – tvärtom!
Ultralöpning handlar om tålamod, och det har kvinnor generellt mer av än män.