Livets stora frågor har fångat psykiatrikern Simon Kyaga
Myter kan vara sanna och geniet bor granne med galenskapen. Det visade psykiatrikern Simon Kyaga i en uppmärksammad avhandling för ett par år sedan. Han har jobbat som psykiater i närmare 20 år. – Det är en ynnest att få hjälpa en enskild person.
För inte så länge sedan räknade han ut att han har träffat runt 10 000 personer som har sökt hjälp för olika psykiatriska problem.
– Det är klart att det har påverkat mig, säger han.
När Simon Kyaga blev färdig läkare och började specialisera sig inom psykiatrin fick han samma intryck som många kollegor före honom. Visst verkade många personer som sökte hjälp för psykisk sjukdom ha kreativa yrken?
Till skillnad från många andra började Simon forska på ämnet. I avhandlingen som lades fram vid Karolinska institutet 2014 lyckades han visa att det verkligen stämde. Människor som arbetade som forskare, konstnärer, musiker och författare var oftare bipolära, eller hade släktingar med bipolär sjukdom och schizofreni.
Rönen fick stor uppmärksamhet – här visade sig plötsligt en urgammal myt plötsligt stämma.
– Kombinationen av kreativitet och psykisk sjukdom är en otroligt spännande frågeställning där vi har möjligheten att arbeta med stor data. Det har fått stort genomslag, eftersom det är en fråga som många har diskuterat och haft en idé kring men som ganska få faktiskt hade satt sig ner och studerat.
Ämnet har länge engagerat honom, och finns med i bakhuvudet när han träffar patienter. För det gör han fortfarande, trots att han också arbetar med utvecklingen av nya mediciner inom psykiatri och neurologi. Det senare gör han i Schweiz där han nu bor med sin familj. Dessförinnan bodde de i Paris i flera år. Men med jämna mellanrum åker Simon Kyaga hem till Stockholm och tar emot sina patienter. Som kliniker är det hans största tillfredsställelse – ”en ynnest” – att få hjälpa människor som lider att må bättre. I rollen som forskare dras han till de stora livsfrågorna.
– Jag tycker fortfarande att det är så otroligt spännande med allt som har att göra med medvetande, subjektiva upplevelser, lycka och olycka.
Kanske dras han till dessa frågeställningar delvis på grund av sin bakgrund. Hans morfar var jude och flydde undan nazisterna till Sverige
under andra världskriget. Hans pappa flydde från Tibet undan den kinesiska ockupationen. Simon Kyaga själv reste regelbundet till Indien i sin ungdom för att studera buddhismen. Hos Dalai lama finner han många tankegångar som är användbara även i ett västerländskt sammanhang.
– Personer som är deprimerade och tycker att livet är meningslöst blir ofta väldigt egocentrerade. Det är en rätt uppenbar konflikt, det där att strävan efter lycka ofta leder till olycka.
Han menar att den paradoxen är något som Dalai lama har talat mycket om, med en visdom som kan erbjuda ett sätt att hantera känslan av meningslöshet för den som är deprimerad.
– Buddhismen är intressant för mig eftersom den inte bara är en religion utan också någon slags livsfilosofi, om hur man kan leva sitt liv på ett bra sätt.
Han har med åren skaffat sig ett brett internationellt kontaktnät, däribland många av de främsta psykiatrikerna.
Det är ett stimulerande liv, och han medger att arbetet även påverkar fritiden – läser han hemma på en ledig stund så handlar det ofta om något arbetsrelaterat. Även på fritiden finner han nöje i att diskutera med personer som bedriver intressant forskning eller har tänkvärda erfarenheter.
– Jag skulle säga att det inte finns någon tydlig skillnad mellan arbete och fritid för mig.
Arbetsglädjen föds ur intresset för hans ämnesområde, men också ur nyfikenheten som utvecklingen ger. Efter industrialiseringen och kunskapssamhället tror Simon Kyaga på visdomens uppsving. Vi har fått stor tillgång till information, nu behövs förmågan att skapa mening av den, och fatta visa beslut.
– Jag är väldigt tacksam över att jag har fått möjlighet att arbeta med någonting som jag tycker känns genuint meningsfullt och spännande. Jag trivs och hoppas att jag kan fortsätta.