O’Farrell skriver in sig i litteraturhistorien

Att William

Shakespeare är tidernas mest berömde dramatiker råder knappast något tvivel om.

Däremot är hans privata familjeliv – om inte höljt i dunkel så åtminstone svårutforskat. Man vet att hans far var företagare i Stratford, att William gifte sig mycket ung med den betydligt äldre Anne, att de fick tre barn tillsammans och att de under en stor del av äktenskapet levde åtskilda eftersom William tidigt sökte lyckan som författare i Londons teaterkvarter.

Man vet också att ett av barnen, den ende sonen, dog i elvaårsåldern.

Kring dessa fakta har Maggie O’Farrell spunnit sin roman ”Hamnet”, ett svindlande äventyr som tar oss hela vägen från den blivande dramatikerns frustrerade situation som lågavlönad och fadersdominerad latinlärare i Stratford, över den himlastormande förälskelsen i kvinnan med tornfalken på axeln, till de trevande första kontakterna med teatervärlden och det slutliga genombrottet.

Men det är i denna roman bara bakgrundsbrus – scenen tillhör

Skickligt och mästerligt målar O’Farrell upp det sena 1500-talets lukter, smaker och sinnesförnimmelser

framför allt hustrun, Anne. Det är henne vi lär känna, hennes frihetsbehov, hennes djupa kunskaper om naturen, bina och örterna, hennes förmåga att se det osynliga, hennes kärlek och svartsjuka, hennes fruktansvärda sorg när sonen rycks ifrån henne.

Texten är utmanande, snårig, infallsrik. Skickligt och mästerligt målar O’Farrell upp det sena 1500-talets lukter, smaker och sinnesförnimmelser. Anslaget är fjäderlätt och förtrollande och påminner om Shakespeares egen förmåga att i ord och scener måla upp både det mest komiska och det mest tragiska i våra liv så att det berör oss åskådare på djupet.

”Hamnet” är Maggie O’Farrells sjunde roman. De tidigare har alla varit läsvärda men nu skriver hon in sig i litteraturhistorien som ett av de riktigt tunga namnen i anglosaxisk berättarkonst.

Hur är det nu man gör på teatern när ridån gått ned för sista akten och man varit med om något fantastiskt – jo, man reser sig upp i bänkraden och applåderar!