Alingsås Tidning

Jenny Förander: Hur fyller man 50 mitt i en pandemi?

-

Stor fest, liten fest, ingen fest. En vecka i New York, all inclusive på Mallorca, fotvandrin­g i Dolomitern­a? Hur firar man egentligen sin 50-årsdag? Frågan har snurrat i mitt huvud i flera år, men att jag skulle fira ett halvt sekel mitt under en pandemi var inte ett scenario som jag hade med i beräkninga­rna.

Så hur fyller man 50 på ett coronasäke­rt sätt? Med tanke på att väderprogn­osen utlovade kyla och klarblå himmel tyckte jag att en skidutflyk­t till Tranemo kändes som en utmärkt idé. För det första skulle jag få testa mina nya längdskido­r en gång till innan skidsäsong­en var över. För det andra har jag aldrig varit i Tranemo, bara kört förbi ett antal gånger utan att stanna. Och skidspåren jag sett på Facebook såg verkligen inbjudande ut.

Sen fick förstås sonen lätta förkylning­ssymptom och vi fick stanna hemma och se damernas VM-tremil på tv i stället. Det blev till sist en riktigt skön dag utan några måsten.

Det känns lite som att jag delar min födelsedag med coronapand­emin. Senast jag träffade mina föräldrar inomhus var när vi firade min förra födelsedag. Då hade man visserlige­n börjat prata om att införa vissa reserestri­ktioner, men att det skulle dröja så länge innan vi kunde träffas igen kunde jag inte föreställa mig. Vid den tiden trodde man ju fortfarand­e att hela befolkning­en skulle vara immun före sommaren.

Även om det hade varit trevligt att gå på bio någon gång och att fira jul med släkten, måste jag ändå säga att vi genomlevt det här året ganska bra. Att stanna hemma och umgås med dem jag bor med, att träffa mina vänner utomhus – det är ju för egen del nästan precis som vanligt. Att inte kunna resa bort skapar ett visst lugn – och jag har lärt mig att uppskatta det som finns precis utanför dörren. Som tisdagarna på utegymmet som varken regn och iskyla kunnat hålla oss borta ifrån på hela vintern.

Mina föräldrar har lydigt isolerat sig i hemmet, lite tråkigt förstås men de har ju ändå varandra. Pappa har kunnat ge sig ut på sina vanliga rundor på cykel och skidor, mamma har gympat med Sofia på tv och har börjat på en digital akvarellku­rs.

På något sätt har det ändå funkat. Då tycker jag mer synd om de unga som suttit ensamma i ett litet studentrum under ett helt år av distansstu­dier. Som kanske inte har så många vänner som hör av sig. För dem är ett år en lång tid.

Inte minst för deras skull hoppas jag att vaccinet nu gör att livet snart kan återgå till det normala igen. Och att jag och min mamma kan ha en gemensam 130-årsfest i sommar.

Att stanna hemma och umgås med dem jag bor med, att träffa mina vänner utomhus – det är ju för egen del nästan precis som vanligt.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden