Thomas Fransson: Ser ni också ljuset i coronatunneln?

Säg inget till Anders Tegnell, men börjar man inte ana lite, lite ljus i Coronatunneln? Eller är det bara vårkänslorna som luras? Vaccineringen har gett hopp för mänskligheten. Dödstalen sjunker från en förskräcklig nivå, men viktigast är ändå att de allra äldsta och sköraste har fått både en och två injektioner.

Medan allt fler 80+ slipper dö och istället kan se fram emot att äntligen våga träffa barn och barnbarn, får väl vi yngre fortsätta att gnälla över försenade vaccindoser.

Tänk, för ett halvår sen visste vi inte ens att läkemedelsbolagen skulle vara så snabba i vändningarna och nu förfäras vi över några veckors förseningar.

Fortsatt full respekt för sjukvården, som jobbar under osvikligt tryck. Man kan bara hoppas att även de ”odödliga” generationerna nu tar smittorisken på fullaste allvar.

I fredags hörde jag Tegnell i en P1-intervju antyda att det kan finnas organisatoriska brister i sjukvården och att dödschocken över våra äldreboenden förra våren måste noggrant analyseras.

Minns så väl när akutvården gick som mest på knäna och en läkare sa att nu fick han i alla fall syssla med patienter och inte sitta halva dagarna i administrativa möten.

Har svensk sjukvård blivit en byråkratikoloss? Häromåret visade statistik att det finns fler sjukvårdsadministratörer och chefer än läkare, 36.000 mot 29.000. Då hade antalet administratörer ökat med 36 procent på senaste 10-årsperioden, enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner.

Även löneutvecklingen beskrevs som felbalanserad med stora lönehöjningar för administratörer jämfört med den patientnära personalen som sjuksköterskor och undersköterskor.

Pandemin kommer alldeles säkert att ge ökat fokus både på svensk sjukvård och äldreomsorg när det ska redas ut varför allt blev som det blev.

Vad har covid 19 i övrigt fört med sig? Jo, säkert en bättre handhygien, att vi tänker oss för i närkontakter och att vi inte springer omkring och snörvlar och snorar. Den vanliga säsongsinfluensan, vinterkräksjukan och präktiga bonnförkylningar har nästan eliminerats tack vare restriktionerna, så det är bara att hålla i även efter pandemin.

En sak som förmodligen kommit för att stanna är digitala möten. Bara de senaste månaderna har jag ett par gånger i veckan träffat mina travkompisar för att spekulera i vinnande kusar, jag har deltagit i IFK Norrköpings årsmöte med drygt 800 deltagare, AT:s gamla obligationsklubb har sammanträtt och i söndags tittade jag in på årsmötet med Horla Hembygdsförening, vilket fungerade alldeles utmärkt. Av Hans och Björn Rydetorp fick vi dessutom en synnerligen intressant historik över Finnatorps Såg, som har sitt ursprung i en tullmjölkvarn från 1856.

Man ska inte klaga i sin karantän, eller som jag sa till frugan häromkvällen:

- Vi kan väl fortsätta umgås så här även efter pandemin? Då fick jag en puss.

Den vanliga säsongsinfluensan, vinterkräksjukan och präktiga bonnförkylningar har nästan eliminerats tack vare restriktionerna, så det är bara att hålla i även efter pandemin.