Bedårande pensionärer löser mordgåtor
Har ni hört talas om begreppet ”cozy crime”? Egentligen, och om man ska vara allvarlig, så faller det väl på sin egen orimlighet... för hur skulle ond bråd död kunna vara annat än tragisk och allt utom ”mysig”?
Men ok – om den som dör är en riktig skitstövel och de som utreder dödsfallet är ett gäng fullkomligt bedårande pensionärer, som i Richard Osmans ”Torsdagsmordklubben”... så är även jag beredd att kapitulera!
Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron bor alla på det luxuösa äldreboendet Coopers Chase i hjärtat av den idylliska engelska landsbygden. Men till skillnad från att, som de övriga hyresgästerna, ägna dagarna åt bridge, golf, boule och pussel, träffas de på torsdagarna för att lösa gamla ouppklarade brottsfall.
En dag blir ställets byggare Tony Curran ihjälslagen med en skiftnyckel och vad är väl gamla torra rättegångsprotokoll mot ett saftigt, dagsfärskt mord! Våra åldrade hjältar och hjältinnor kastar sig med liv och lust in i leken, med eller utan
” Som en mix av Agatha Christies Miss Marple och Enid Blytons Fem-böcker – charmigt och med massor av härliga kakorgier
rollatorer och hörapparater. Och mitt i alltihop inträffar ett nytt mord, denna gång förgiftning och precis framför deras ögon. Lyckan är fullständig!
Oh, det här är faktiskt sååå mysigt! I ärlighetens namn ska dock erkännas att jag ibland hade lite svårt att hänga med i svängarna bland alla sidointriger... men strunt samma när man som gammal Morden i Midsomer-missbrukare får möjlighet att njuta så ohämmat av underbara karaktärer, gripande levnadsöden, ”a nice cup of tea” och Osmans kvicka, elaka och kärleksfulla penna. Som en mix av Agatha Christies Miss Marple och Enid Blytons Fem-böcker – charmigt och med massor av härliga kakorgier att läskas av medan man grubblar på vem som är mördaren. Perfekt för lata sommardagar i hängmattan.
En typisk Kersti-bok, sa min kloka och kära fd kollega Anna i bokhandeln och så rätt hon som alltid har!