Örn Karlsson fångar en öde känsla i sin nya fotobok
Fåglavik: Ödehus. Det är Fåglaviksfotografen Thomas Örn Karlsson senaste projekt som blir en fotobok.
Dokumentärfilmaren och fotografen Thomas Örn Karlsson har alltid ett eller flera kulturprojekt i rockärmen. Han har filmat i pandemins spår och besökt Tjernobyl, för att nämna något. Och för Fåglaviks utveckling vurmar han.
Och det verkar finnas en dragning till saker som andra kanske skulle klassa som ödsligt.
Vilket visar sig ligga närmare sanningen än man kan tro.
För de senaste tre åren har han dokumenterat ödehus med sin kamera – i Herrljunga
och på många platser i Sverige.
– I Herrljunga kommun har jag fotat 18-19 hus men det finns väl cirka 200. Jag har varit i Sandträsk i Boden och fotograferat ett sjukhus och nu ska jag till svensk-finska gränsen. Sen är jag klar, säger han.
Vad är det som lockar dig med ödehus?
– Jag vill skildra en svensk urbanisering där samhällen också dör ut och fabriker står tomma. Ödehus lägger man inte ens alltid märke till. Dras du till det ödsliga?
– Jo, jag dras åt det hållet. Bilderna kan då bli ett tidsdokument innan platserna och byggnaderna försvinner. Här har någon lagt ner sin själ, svett och tårar och man undrar vad som hände på platsen. Känslan är tudelad – dels finns det ett vemod, dels är det romantiskt.
Bilderna ska nu ingå i fotoboken ”Svenska folkhemmet under rekonstruktion”.
– Det är en fotobok med politiska citat som passar väl. Det finns en samhällskritik där, säger Thomas Örn Karlsson.