AFC till vila som förlorare
Fotboll: Alingsås FC kunde ha gått på sommarledighet med tätkänning. Istället är man fast i mitten efter förlusten mot BP hemma på Mjörnvallen.
AFC kunde gått till sommarvila med häng på toppen. Men i stället är man fast i mittens rike efter 0–2 hemma mot Brommapojkarna.
Tanken var att Alingsås FC skulle ta en sista trepoängare innan sommarledigheten och därmed ha toppen inom räckhåll när serien startar igång.
Men stockholmarna i Brommapojkarna ville annat och åkte hem till huvudstaden med alla poängen i bussen.
– Det är riktigt surt det här. Det är en kamp hela vägen men det svider extra att det är två fasta situationer som vi släpper in mål på. Vi lyckas inte få undan bollen ur boxen någon gång kring målen. Det är lättare att köpa målen om dom hade spelat upp oss på läktaren, säger lagkapten Tove Lorén, märkbart besviken över att hennes AFC inte tog chansen i vårens sista match.
– Det är klart man vill gå på uppehåll med tre poäng i ryggen. Nu när man förlorat vill man gärna säga att det inte betyder något givetvis, men det är klart att det gör det. Speciellt den närmsta tiden. Men när vi väl drar igång igen ska vi förhoppningsvis glömt det här.
En väldigt fysisk match i blött gräs på Mjörnvallen gick under den första halvleken allt mer i BP-tecken då AFC inte fick igång spelet alls.
Antingen slog man långt på mötande anfallare, eller så slog man på fötterna när en djupledsboll hade fungerat bättre.
Gästerna hittade å sin sida ofta runt på kanterna med farliga instick, men det var som sagt två fasta som avgjorde.
Först i minut 39 när en bra hörna studsade runt kring mållinjen och till slut in.
Sedan med 20 minuter kvar när en ny hörna inte rensades undan tillräckligt. Frida Boriero, som även gjorde första målet, dunkade in 0–2.
– Det är svårt att sätta ord på varför det inte fungerar för oss idag, vi är otajmade, snackar för sent och så, säger Tove Lorén.
Kändes ni slitna?
– Jag känner mig det i alla fall med det tajta schemat som varit på slutet. Det kan spela in också, men samtidigt trycker vi på i slutet och har fart i benen. Det är inte det vi förlorar på.
Olivia Sultans intåg i minut 57 höjde tempot i AFC och visst fanns där lägen till att göra matchen spännande.
Inte minst när Rebecca Cameras dundrade ett skott i kryssribban eller när nämnda Sultan kombinerade med Isabelle Asplund ett par gånger.
Men istället för en fast blick mot toppen, får AFC finna sig att ta ledigt som mittenlag.
– När vi spelar bra spelar vi riktigt jävla bra, men så har vi våra svackor där vi tappat poäng mot lag vi inte ska tappa mot. Man hade gärna velat vara i toppen och kriga, det har vi visat att vi kan. Men jag tycker ändå det är godkänt så här långt. Man vill alltid bättre, vi siktar på att vara högre upp.
Är toppstriden körd redan?
– Nej alltså vi gjorde ju en otroligt bra höst förra året, vi hoppas på att göra något liknande och är starkare än någonsin!
Höstlaget AFC alltså?
– Haha precis, det vill vi bli kända för den här säsongen också. Blir det bara lite kallare ute med så är det perfekt (skratt).