Håkansson: Hallå i hûrt, far ä inte hemma
Hûgar du att att dä funnets ena ti i historia då dä inte fanns mobiltelefoner? Dä gär ja.För nôka år sen fråga en skolepajk mäk um dä verkligen geck å leva utan å ha en mobil i flika. För å kunna ringa fôrr i tia måste dä finnas telefontråer mella telefonera. I denna sockna kom di tre fôrste telefonera 1916. År 1929 va di nôka stöcken sum slo säk ihop å så te att dä ble en telefonstation. Um en velle ringa, feck en veva på en vev på telefonapparaten å löfta på lurn. Då svarte ho sum skötte um telefonstation, ho kallas telefonissa, å då feck en tala um veket nummer en velle komma te. Dä kunne räcka mä å säja namnet eller va gårn hette. Telefonissa kände ju alla sina abonnenter. Ho hade koll på dum mä, så va den en sulle ringa te inte hemma, kunne telefonissa tala um dä. Ute på landsbögda va telefonstation bara öppen frå åtta på môran te nie på kvällen på vardara. På söndara va dä öppet mella nie på môran å åtta på kvällen, men dä va stängt mella elva å ett, för då sulle en ju va i körka.
Ja har hört tars um att di fôrste telefonapparatera satte di upp på ena vägg. När en sulle ringa löfte en hörlurn frå apparaten å höll ve örat, mikrofon så ut sum en tratt å satt fast i apparaten. När en fått en sôdden apparat va
” Fôrr i tia sa fôlk, att telefonissera tjuvlyssna på samtal, men dä ä nog ljug. Ja har frågat telefonisser men imgen utå dum hade tjuvlyssnat, dä va bara påhett, sa di. Va tror du?
dä inte gevet att en våga prata in. I mi barndom hörde ja berättas um ena lita tös sum va ensammer inne när dä ringde. Hur sulle ho bära säk te? Ho löfte på lurn, ställde säk framför mikrofon å sa: Far ä inte hemma å ja kan inte telefona, å så vae henna fôrsta telefonsamtal över.
Um en velle ringa te Alingsås beställde en Vårgårda när våra telefoissa svarte, å när telefonissa där svarte beställde en Alingsås, å när di svarte där, då feck en tala um numret.
Velle en ringa länger bort, då hette dä att en ringde rikssamtal, å dä va annevessare. Um vi velle ringa te Borås, Götebôrg eller Vänersbôrg eller ännu länger bort, då feck en beställa samtalt. När våra telefonissa svarte kunne en säja Vänersbôrg 1234, å så feck en lägga på lurn. Ätter en tjuge minuter, en halvtimme, ringde telefon, å då va dä klart å prata på. Men en feck inte prata mer än tre perioder. En period va tre minuter långer. Ätter två perioder sa telefoniss a: Två perioder, å då feck en skönna säk å språka färdit, för när di tre periodera va slut, kôppla telefonissa ner förbindelsen. Ju länger bôrt en ringde ju durare va dä.
I metten på 1950-talt börja Televerket automatisera telefonnätet. Det betudde att di små telefonstationera på landsbögda las ner och vi feck en nur telefonapparat mä ena fingerskiva så en kunne slâ telefonnummert själver. När di små stationera va bôrte tog di bôrt di store mä.
Fôrr i tia sa fôlk, att telefonissera tjuvlyssna på samtal, men dä ä nog ljug. Ja har frågat telefonisser men imgen utå dum hade tjuvlyssnat, dä va bara påhett, sa di. Va tror du?
Prästen Monica Eckerdahl har bara bott i Alingsås i fyra år men är redan fäst vid dess vackra natur. Hon uppskattar alla möten som ingår i tjänsten och kan se betydelsen med varje samtal.
Trivs du bra i staden?
– Ja, jag trivs jättebra i staden.
Vad är det bästa med Alingsås?
– Det är en väldigt trevlig stad, det går att strosa runt i stan. Det finns många fik och stan har en närhet till naturen med sina sjöar och skog där man kan promenera, helt enkelt. Sen tycker jag det är en fördel att den finns nära en storstad.
Finns det något som är mindre bra med Alingsås?
– Om man kunde få ordning på genomfarten genom staden, hade det varit bra. Det hade varit skönt om man sluppit den men jag vet att det är många som jobbar på det.
Hur ser en bra dag ut i Alingsås?
– En dag som jag arbetar så är det fullt ös från morgon till sent på kvällen. Det är ett väldigt omväxlande arbete att vara präst, att man möter människor i olika livssituationer. Det är oerhört stimulerande och fantastiskt att få lov att möta människor och samtala med dem. En ledig dag är annars en lat dag, för då vill jag ta det ganska lugnt på morgonen, äta min frukost och läsa tidningen. Det vill jag även hinna innan jag börjar arbeta, att läsa tidningen. Är jag kvar hemma i stan blir det annars att jag kanske går och handlar.
Ser du dig kvar i staden om tio år?
– Jag vet faktiskt inte. Jag kan inte svara på vad som händer när jag går i pension. Jag längtar tillbaka till Skåne där jag kommer ifrån, men samtidigt bodde jag i Göteborg i femton år. Det var också väldigt trevligt. Jag ska iallafall bo kvar här när jag arbetar, sen får vi se vad som händer efteråt.
Vad tror du att du gör om tio år?
– Då är jag en glad pensionär, vet du. Umgås med barn och barnbarn, hoppar in och vikarierar som präst ibland. Men mycket tid kommer gå till familjen.
Om du fick bygga din egen stad, hur skulle den se ut?
– Den skulle nog vara lite grann som Alingsås, det småskaliga. Det måste däremot finnas kommunikation till en större stad. Det skulle finnas hus och bostäder som var för alla. Detta är liksom ett problem för vår stad, men det är inte bara här, det finns överallt. Att det finns för få bostäder åt unga människor eller människor som inte har jättemycket pengar. En idealisk stad skulle vara en som människor hade råd att bo i.
Vilken är din viktigaste lärdom i livet?
– Att livet är oerhört sårbart. Man måste därför ta vara på varje ögonblick.
Hur ser du på framtiden?
– Det jag hoppas för framtiden är att jag ska få vara frisk. Jag tänker mycket på att få fortsätta vara frisk och vara med dem man älskar. För världen får man lov att önska att vi tar klimathotet på allvar. Att vi kan lämna den här världen till kommande generation och inte har fördärvat allt. Sen ska det naturligtvis skapas vägar till att skapa fred i områden där