Mårten Öhman: Jag tillåter mig att klämma på avokadon en stund

Ilimbo. Det är där vi befinner oss nu. På mitt lokala ICA är den snitslade banan till entrén borttagen. Så också skylten om max två i snurran. Första gången efter att banan var borta gick jag den ändå, som om den funnits där. Jag väntade också tills jag var ensam – därefter tog jag mig an snurrdörrarna. Sedan, andra handlingen. Nu gick jag direkt in. Men bara med en annan person i snurran.

Det gick snabbt. Munskydden försvann. Och rädslan. Vid frukt och grönt tillåter jag mig att klämma på avokadon en stund. Står där hela tio sekunder. Trots att det är folk runt omkring.

Samtidigt. I en annan del av hjärnan registreras uppgifter om att dos tre kan vara aktuell för vissa grupper. Sedan dos fyra. Och fem. Matti Sällberg, vaccinforskaren och experten som odlade mustasch, säger till Aftonbladet att man inte vet ”hur länge vaccinen skyddar mot allvarlig sjukdom och död.”

Vi kan leva på lånad tid således. I normaliteten alltså. Jag fick min första spruta i juni. Ska ta den andra nu i augusti. Har börjat kramas med folk igen. Hur länge? Är det läge att undvika det till jul? Än värre kanske.

Jag har inte bestämt mig hur jag ska förhålla mig till pandemin i detta nu. Eller så är det den, mer troligt, som inte bestämt sig för vad den ska göra med mig. Och oss. Jag har utlovat att kapa ett träd och räfsa löv på Öland i oktober. Där finns en 80-plussare och en 75-plussare. Förvisso fullvaccinerade, precis som jag. Men vid den tidpunkten har det gått ungefär ett halvår sedan deras sista – eller senaste – stick. Fortfarande immuna?

Jag tror det kan bli en tafatt höst. Ömsom håglöst. Ömsom optimistiskt. Sedan kommer första förkylningen hemsläpad av ungarna. Då får det bli den där äckliga topspinnen igen. Ner i svalget så att man nästan kräks och sedan in i plastfickan, lämna in och sedan vänta.

30 år för sent har jag börjat med rullskridskor. Övertagit svärfars. En underbar känsla att åka på nylagd asfalt. Kanske är det så jag ska umgås, träna och hålla mig frisk i höst. Förlägga alla sociala möten till parken bakom Kaggeledstorget. Ses i farten så att säga. Vänta ut i limbon på ett par rullskridskor.

Det kanske inte räcker hela vägen till nästa spruta. Men en bit.

” Jag tror det kan bli en tafatt höst. Ömsom håglöst. Ömsom optimistiskt. Sedan kommer första förkylningen hemsläpad av ungarna.