Livet bakom kameran passar Hadis perfekt
Från Torpskolan i Lerum till Netflixs Snabba Cash. Lerumsuppväxta filmproducenten Hadis Jabbari är nu aktuell som en av Art & Bobs nya produktionschefer. Men vägen dit har kantats av rasism, krossade skådespelardrömmar och en kärlek till psykologiska dram
Hadis Jabbari och hennes familj kom till Sverige från Iran i början av 90-talet. Några år senare fick de uppehållstillstånd och hamnade i Lerum. Efter att ha bott både i Tollered och Stenkullen slog de sig ner på Brogårdsvägen vid Missionskyrkan i Lerums centrum och Hadis började på Torpskolan – en tid som hon minns som tuff.
– Rasismen blev så stor och alla var rasister typ. Det var inne med Ultima Thule och allt var det var, bomberjackor och skinheads. Det var hakkors och snus på skolan och Sveriges flagga… det var väldigt tufft, säger hon.
Att börja estetisk tv-produktion på gymnasiet i Nödinge blev en lättnad. Hon fick vara någon annan och stämplades inte längre som ”invandrartjejen”, berättar hon.
Vad har du tagit med dig från den tiden?
– Att man måste jobba så mycket hårdare än om man heter Anna Persson eller Lisa Svensson.
De tuffa åren har inte bara gett viktiga insikter. De gav också upphov till en revanschlust och lite jävlar anamma; en dag skulle hon lyckas.
Som många andra barn drömde Hadis Jabbari om att bli skådespelare eller sångerska.
– 1984 såg jag en video med Madonna, La Isla Bonita, och så tänkte jag att där vill jag vara en vacker dag.
Problemet var bara att Hadis inte enbart lockades av teatern och sången. Hon var intresserad av många olika yrken och kunde tänka sig att bli både polis och läkare.
Att kombinera en läkartjänst eller plats i poliskåren med skådespeleri kan dessvärre vara aningen klurigt. Men så kom Hadis på den briljanta idén: Om hon blev skådespelare skulle hon få prova på alla dessa yrken. Drömmen blev dock kortvarig – Hadis blev alldeles för nervös.
– Sen upptäckte jag att men herregud, jag klarar inte av att vara framför kameran och då bestämde jag mig för att jag skulle bli producent.
Att Hadis Jabbaris tidigare jobb ofta har berört actioneller crimevärlden, bland annat TV-serien Advokaten och den uppmärksammade Snabba Cash, beror inte på att hon själv sökt sig till den typen av produktion. Det är snarare en följd av att produktionsbolagen gör det som publiken vill se – och då får hon följa med på tåget. Men det stör henne inte alls.
– Jag tycker att varje projekt blir som en egen baby som man försöker ta hand om och alla bebisar är olika.
Om det är drama, action eller komedi kvittar egentligen för Hadis. Alla genrer har sin charm och allt är roligt att jobba med, menar hon.
– Det är som att gå in i en godisaffär – vill du ha choklad, sura, lakrits eller sött? Jag älskar ju alla! Jag blir väldigt förälskad i serien och kommer in i karaktärerna och storyn.
Så det finns inget särskilt du vill göra, sådär i de bästa av världar?
Hadis Jabbari blir tyst i någon sekund. Sedan sjunker tonläget en oktav och hon säger med spänning och nyfikenhet i rösten:
– Jag älskar ju psykologiskt drama. Just nu gör jag Knutby, det är ett psykologiskt drama. Det är faktiskt absolut min genre.
” Jag har alltid behövt jobba upp mig mycket hårdare än alla andra, alltid. Bara för att bevisa att jag kan.
Rasismen hon upplevde som ung stöter hon fortfarande på, men inte alls lika ofta. Filmbranschen har mest varit välkomnande och det har snarare varit unikt och speciellt att ha den bakgrunden som Hadis har, menar hon. Därmed inte sagt att allt har flutit på som rinnande vatten. Att vara invandrare och tjej i ett mansdominerat yrke har haft sina prövningar.
– Jag har alltid behövt jobba upp mig mycket hårdare än alla andra, alltid. Bara för att bevisa att jag kan, säger Hadis Jabbari.
Hon fortsätter:
– Man har haft motstånd, men jag tycker inte att rasismen har varit sådär stark som den är på andra arbetsplatser. Om du skulle få skriva manus till och regissera en helt egen film eller serie – vad skulle den handla om?
– Det skulle handla om när jag var ung, i Sverige när vi kom på 90-talet där. Det blev en kulturkrock kan man säga, mellan mig och mina föräldrar och mellan mig och svenska klassen. Att hitta den där roliga komedin i det som har varit så tragiskt. Mer om tjejer, hur vi hade det, säger Hadis Jabbari.