Mårten Öhman: Ulf Lundell leder mig mot hösten

Som varande snart 40-årig man är det svårt att erkänna det. Men jag har hittat fram till Ulf Lundell. Musiken? Nej. Låttexterna? Nej. Romanerna? Nej. Det är naturskildringarna i dagböckerna Vardagar som fäster. Jag befinner mig just nu i månadsskiftet augusti/september – år 2019. Ulf Lundell har avslutat en turné och lurar på ifall oktober kan spenderas på en plats i solen. Det är Vardagar 3 som jag girigt konsumerar i ljudboksversionen.

Lundell har fått sin dom för att ha kört bilen på fyllan. Han har en lurig relation med exfrun. I ateljén målar han. Och så lyssnar han på sin egen musik.

Återupptäcker sin spelning i Roskilde i slutet av 90-talet.

Visst, allt detta har sitt värde. Men det som verkligen lockar mig vidare i texten är naturskildraren Lundell. Han vet vad som prunkar och låter där ute. Han har koll på varifrån vindarna kommer. Temperaturerna. De gästande vildsvinen. Och alla dessa fåglar. Han skildrar årstidernas skiftningar på ett närmast terapeutiskt sätt. Han tar läsaren i handen från den varma sommaren och in i hösten.

” Han skildrar årstidernas skiftningar på ett närmast terapeutiskt sätt. Han tar läsaren i handen från den varma sommaren och in i hösten.

En sådan läsning, eller lyssning, i mitt fall – han läser för övrigt väldigt bra – behövs just nu. För att acceptera solen har sin gång. Att vi går mot mörkare tider. Istället för att deppa ihop så kan man välja att fascineras. Det är en klok inställning till naturen och livet.

Så klok att jag den gångna helgen kikade in i en så kallad jakt- och fiskebutik. Jag varken jagar eller fiskar. Ändå gick jag runt där och andades in dofterna. Smekte de slittåliga, på knäna förstärkta byxorna, med fickor. Och sedan ryggsäckarna.

Fick en ansenlig mängd saliv i munnen när jag hittade fram till de mycket varma stickade tröjorna. Kåsa! Närmast kåtma.

Vad säger det om mig? Ja, kanske att jag är redo för en förändring i mitt liv. Att höstens lediga dagar kan spenderas i skog och mark. Dags för fågelbok? För en gammal kollega erkände jag för några år sedan att jag ”kunde” fågeln duva. Och att det var stopp sedan. Då gav han mig en bok och fåglar och en bok om växter. Ska plocka fram dessa nu.

Mindre tid i soffan. Mer lufsande bland löv och mossa. Min upptäckt av ljudbokens förträfflighet gör också att jag kan njuta av Lundells naturskildringar – ifall det skulle vara så att jag råkar bli uttråkad av skogen omkring mig.