Ormen har huvudrollen i nya thrillern från Silje Ulstein
En pytonorm i Ålesund under tidigt 00-tal och en försvunnen flicka 14 år senare i en annan norsk småstad. I sin debutroman ”Kräldjursmemoarer” väver Silje Ulstein ihop flera levnadsöden till en psykologisk thriller.
– Då jag skrev något av det mörkaste i den här berättelsen blev jag lite överraskad av mig själv, att jag hade det i mig. Men det var så det måste vara. Även fast det kommer ur min egen fantasi så såg jag inte något alternativ, säger Silje Ulstein.
”Kräldjursmemoarer” är en mörk berättelse med flera lager. En psykologisk thriller som utspelas under 00-talet och 2010-talet i de norska städerna Ålesund, Silje Ulsteins uppväxtstad, och Kristiansund. Handlingen berättas genom fem individer – varav en är pytonormen Nero. Att låta en av romanens protagonister vara en orm kan tyckas som ett vågat grepp.
– Det var en spontan idé som kom när jag hade bestämt titeln. Det kändes spännande med att perspektiv som är så långt ifrån mitt eget. Det gör allt lite overkligt och ger en viss stämning till texten.
Att det blev just en orm började med att en av Silje Ulsteins vänner volontärarbetade med omplacering av katter.
– Hon berättade att hon var rädd för att katten skulle hamna i händerna på en ormägare, och bli föda till ormen. Det var en så skrämmande tanke och jag började fundera på vem som skulle kunna göra något sådant.
Romanen handlar inte enbart bokstavligt om att ömsa skinn utan även ur ett mänskligt perspektiv. ”Kan man bli en annan?”, är en fråga som Silje Ulstein intresserar sig särskilt för och det är huvudtemat i ”Kräldjursmemoarer”.
Handlingen har inslag av incest, och ormen är delvis ett objekt för begär. I ”Kräldjursmemoarer” utforskar Silje Ulstein sexualitet men också känslor kring ensamhet och skam.
– Det är en befrielse att utforska det mörka i oss. Man kanske kan kritisera mig för att gå för långt, men för mig känns det rätt. Det är skakiga människor med mycket bagage som jag skriver om. När jag skapade de här rollfigurerna var jag nog på en mörkare plats känslomässigt än vad jag själv förstod. Men det har varit viktigt för mig att hantera det mörka på ett bra sätt.
”Kräldjursmemoarer” har redan översatts till ett tiotal språk. När den gavs ut i Norge i fjol ledde kritikernas vitt skilda åsikter till en kulturdebatt om den norska litteraturkritikens mående. Kan en debutroman läsas så olika att en kritiker sågar den och en annan ger den högsta betyg?
Silje Ulstein har försökt att hålla sig utanför den debatten och ser det som positivt att debuten blev så omtalad, även om det då var känsloladdat, och diskussionen snabbt kom att handla om mycket annat än just hennes bok.
– Den går ganska långt och är lite vågad så jag kan förstå att det finns oenighet kring den. Men det var lite märkligt att uppleva som debutant. Fast det mesta har ändå varit positivt även om det inte är en bok för alla.
Silje Ulstein skrev på ”Kräldjursmemoarer” under närmare fyra år, samtidigt som hon jobbade heltid som administratör vid universitetet i Oslo. När hon nu ska skriva sin andra bok går hon ned i arbetstid för att kunna ägna sig åt sitt författarskap på halvtid.
Hon har ännu inte klart för sig exakt vilken berättelse det kommer att bli men det blir troligen en spänningsroman även denna gång, och kanske kommer en av av huvudpersonerna från ”Kräldjursmemoarer” att återkomma.
– När jag gick på Skrivarakademien var det ingen som skrev eller läste krim och då började jag tänka att jag skulle skriva en annan typ av bok. Jag disconnectade från den genren och försökte i många år att skriva något annat. Men när jag var färdig kom jag gradvis in på den banan igen.
Bland hennes förebilder finns Stephen
King, Karin Fossum, Jon Fosse och svenske John Ajvide Lindqvist.
– Jag gillar krim som går djupt in i det mänskliga, det får inte bara var underhållning utan ska ha hjärta också.